Den nedre slutmuskeln i matstrupen, som fungerar som en port in i magsäcken, kan vid akalasi inte slappna av och som följd av detta blir mat liggande i matstrupen. När problemet stått en tid kan den nedre delen av matstrupen bli utspänd.
Akalasi är en ovanlig sjukdom. Den förekommer i alla åldrar, men drabbar oftast personer mellan 20 och 40 år. Den är lika vanlig hos kvinnor som hos män.
Sväljningssvårigheter vanligaste symtom vid akalasi
Symtomen vid akalasi brukar komma smygande och öka gradvis med tiden. Svårigheterna att svälja både fast och flytande föda ökar successivt. Akalasi ger ofta symtom som halsbränna, obehagskänslor bakom bröstbenet och rapningar/uppstötningar av osmält mat. När sväljningssvårigheterna ökar brukar viktminskning bli en följd av sjukdomen.
Orsaken till akalasi inte helt känd
Huvudorsaken till akalasi är fortfarande inte helt känd, men man tror att sjukdomen beror på att nerver i matstrupen är skadade, vilket i sin tur leder till att rörligheten i matstrupen påverkas. Den vanligaste uppfattningen är att akalasi är en autoimmun eller en infektiös sjukdom i kombination med ärftliga faktorer. Man har sett ett samband mellan akalasi och autoimmuna sjukdomar som Sjögrens syndrom, SLE (systemisk lupus erythematosus) och uveit (inflammation i ögats inre delar). Man har också sett att virussjukdomar som herpes, vattkoppor och humant papillomvirus har en koppling till sjukdomens debut.
Utredning vid misstänkt akalasi
Om man misstänker att en patient har akalasi brukar det behövas flera olika typer av undersökningar. Man kan göra en sväljröntgen av matstrupen där man tar röntgenbilder medan patienten sväljer. Utredning görs också med hjälp av gastroskopi, där man med hjälp av en tunn slang med en kamera längst ut undersöker matstrupe och magsäck via munnen. En manometri, en undersökning där man mäter matstrupens rörelsemönster, görs också ofta.
Så här behandlas en akalasi
Behandlingen vid akalasi går ut på att göra muskulaturen längst ned i matstrupen mjukare, så att den släpper igenom dryck och föda, och därmed minska symtomen. Det finns olika metoder, där den kirurgiska metoden oftast är den som lämpar sig bäst. Om inte operation är möjlig av någon anledning kan man prova med ballongvidgning eller läkemedelsbehandling.
Kirurgisk behandling
Operationen innebär att man klyver matstrupens nedre slutmuskel på längden för att göra öppningen vidare. Det går att göra via endoskop, det vill säga att man för ned en slang med en kamera i matstrupen, eller via buken vid en titthålsoperation.
Ingreppet kan leda till att man får besvär med att magsyra läcker upp i matstrupen och man får halsbränna och eventuellt en lätt inflammation i matstrupen.
Ballongvidgning
En annan behandlingsform är att vidga matstrupens nedre slutmuskel genom att töja den med en ballong. Via en undersökning med gastroskopi förs en sammanfallen ballong ned i det trånga området, och sedan blåses ballongen upp för att töja slutmuskeln i matstrupen. Den här metoden föredras ofta hos äldre patienter som inte är lämpade för kirurgisk behandling, till exempel för att de är för sköra för att genomgå en sövning.
Ibland behöver man upprepa behandlingen med ballongvidgning. Det är viktigt att töjningen med ballong görs väldigt försiktigt för att undvika att matstrupen spricker. Det kan vara en orsak till att man ofta behöver göra om behandlingen efter en tid, och då med en lite större ballong.
Läkemedelsbehandling
Om varken kirurgi eller ballongvidning lämpar sig för patienten kan man prova behandling med läkemedel. Det finns en typ av läkemedel som hämmar inflödet av kalcium i vissa celler. Den behandlingen kan göra att muskelcellerna i matstrupens slutmuskel slappnar av.
En annan behandling är att spruta in ett muskelavslappnande läkemedel direkt in i nedre slutmuskeln via ett gastroskop. Behandlingen med injektion är kostsam, har vanligen en kortvarig effekt och behöver ofta upprepas många gånger. Därför används metoden enbart då alla andra metoder är uteslutna, och numera är det ganska sällsynt att man behandlar akalasi med läkemedel.
Prognos
Så gott som alla patienter blir besvärsfria efter behandling mot akalasi. Men många behöver så småningom upprepa behandlingen för att bibehålla en fungerande matstrupe och slutmuskel mot magsäcken.
Personer med akalasi har en något ökad risk för att utveckla cancer i matstrupen. Detta innebär att man behöver fortsätta gå på regelbundna kontroller av matstrupen även efter behandling och förbättring av sväljningssvårigheterna.
