Sexolekt – talar kvinnor mer än män?

Vad är egentligen sexolekt?

Sexolekt handlar om när man pratar om det som är typiskt för män respektive kvinnor när man talar, såsom exempelvis samtalsstil och samtalsämnen. Man syftar på kommunikativa drag som kan knytas till människors kön på ett socialt sätt (genus), biologiskt eller sexuellt. Det är dock viktigt att poängtera att det handlar om generaliseringar och betyder inte att alla kvinnor/män talar så, men att många gör det.

Manligt och kvinnligt språk

När det gäller barn lär de sig samtala av sina kamrater. Detta har man sett då trots att föräldrar har en accent talar barnet ändå ”rent” om hen umgås med barn som talar utan accent.

I åldrar 5 till 15 år talar barnet mest med kamrater av egna könet. Så redan tidigt grundläggs olika sätt att umgås, och ett mer manligt och kvinnligt sätt att samtala. Detta gör att kommunikationen mellan flickor och pojkar får olikheter, vilket kan skapa missförstånd.

På internetsidan larare.at skriver man att människan söker både närhet och distans (oberoende) i samtalet. Det typiska är att män visar oberoende i kommunikationen medan kvinnor visar närhet i kommunikationen. När vi kommunicerar på olika sätt ökar det sannolikheten att vi missförstår varandra.

Undersökning av samtalandet bland ungdomar

I en undersökning av en ungdomsgrupp med både flickor och pojkar fördelades talutrymmet relativt jämnt även om det fanns en tendens till att pojkar generellt fick lite längre talutrymme. Med talutrymme menar man hur länge var och en talar. Det var svårt att säga om det ena könet dominerade över det andra. Flickorna använde betydligt fler uppbackningar (håller med den som talar) och skrattade oftare än pojkarna. Dessa resultat överraskar inte, utan de påminner om resultat från tidigare undersökningar.

I denna studie verkar det som att samtalssituationen har en större inverkan på pojkar än flickor. Flickorna har en liknande samtalsstil oberoende av om de talar i en större grupp med både pojkar och flickor eller om de samtalar enbart med flickor. Pojkarna däremot var betydligt mindre engagerade i samtalet när det enbart var killar närvarande. De hade helt enkelt svårare att hålla igång ett samtal.

Man kunde se att ungdomarnas språkliga interaktion med fokus på kön liknar i stort sett vuxna kvinnors och mäns språkbruk.

Talutrymme i skolan och inverkan på samhället

Det är intressant att trots att skolan ska ge elever lika villkor, rättigheter och möjligheter oberoende av kön så visar studier att pojkar får mer av klassrummets talutrymme, även då flickor har ett bättre resultat. Detta strider egentligen mot svenska skolans värdegrund och uppdrag.

Man har i undersökningar kunnat se att lärare i sin undervisning förhåller sig enligt de stereotypiska bilderna av pojkar och flickor. När flickor senare i livet blir kvinnor fortsätter den negativa påverkan av könsmönster som under lång tid har formats och fortsatt existera i samhället. Detta kan påverka kvinnors sociala makt och inflytande och därmed det övriga samhället. Man kan till viss del säga att lärare formar framtidens medborgare och kan därmed ha en stor påverkan på samhällets förändringsprocess.

Typiskt för pojkar

• De umgås i större grupper och det är lätt att komma med i gruppen.
• Man gör ofta saker som exempelvis spela fotboll eller lekar.
• I männens värld är konflikt och konfrontation nödvändigt för att skapa rangordning, hierarki. Språket är ett vapen.
• Pojkar ger order och krav ställs rakt ut (diktatur).
• Vänskap kan innehålla kamp och kamratlig aggression, vilket misstolkas av kvinnor.
• Pojkar måste hela tiden försvara sin ställning i gruppen, genom exempelvis skicklighet, skryt eller skämt.

Typiskt för flickor

• Man har en bästis att dela hemligheter med.
• Man umgås i mindre grupp som det tar lite tid att komma in i för en ny flicka.
• Leken bygger på samarbete och jämlikhet är viktigt.
• Konflikt är ett hot och bör undvikas, medan samarbete, gemenskap och närhet är viktigare (demokrati). Man förstår inte kampbeteendet hos killar.
• Kvinnlig maktkamp och kritik ligger under ytan för att undvika öppen konflikt som hotar gemenskapen. Detta uppfattas av pojkar som förvirrande och falskt.

Myt att kvinnor pratar mer

Många tror att kvinnor pratar mer än män, men det är en myt. Åtminstone när det gäller att prata i en grupp för där är det mer ofta män som pratar på. Det intressanta är att det finns studier som visar att om män och kvinnor pratar lika mycket i en grupp så uppfattas det som att kvinnor pratar mest, även fast de har pratat lika mycket.

Skillnad mellan män och kvinnors kommunikation

I ett samtal vill kvinnor gärna visa att de lyssnar på den andra genom att mumla lite tyst, exempelvis ”Mmm, jaha, jaså” eller ”jag förstår”. Genom dessa lyssningsljud vill de visa att de verkligen lyssnar och är uppmärksamma på den andra. Männen är främst tysta till den andra har pratat klart och svarar sen. En annan skillnad som är typisk är att kvinnor ofta avslutar meningar med ”eller hur?”, som om de behöver den andres medhåll, vilket i vissa lägen kan uppfattas som osäkerhet. Kvinnor är också bättre på att be om ursäkt än män, vilket också kan vara till kvinnors nackdel då det kan tyda på viss underlägsenhet. Den sociala strukturen blir olika för kvinnor och män. Män bygger sitt självförtroende på vad de klarar av, och att de duger som de är. Kvinnor bygger sitt självförtroende på bekräftelse från andra. Detta kan vara en av anledningarna till att det finns fler prestationsprinsessor än prinsar och att utmattningssyndrom är vanligare bland kvinnor.

Män tolkar att kvinnor ger order

Om vi tänker oss ett par där kvinnan säger till mannen ”Vi kan väl…”, som ett förslag om de ska göra något. Kvinnans intention är att de ska komma överens om något, medan mannen uppfattar det som något som ska göras – en order.

Hur pratar vi i hemmet?

Om man ser till hur män och kvinnor pratar i hemmet ser man också skillnader. Männen pratar vanligtvis mer faktabaserat och ger gärna en rapport om hur dagen har varit medan kvinnor hellre blir lite mer privata. Kvinnor kanske pratar om något som hänt, hur det kändes eller vad hon tycker och tänker om andra på jobbet. Ett annat exempel är när kvinnan ger förslag på vad de skulle kunna göra och säger “vi kan väl”. Kvinnan tänker att de ska komma överens om något, medan mannen ofta uppfattar det som en order – något som ska göras.

Kvinnor är bra på metabudskap

Metabudskap är något som kvinnor förstår men som män inte har lika lätt för. Metabudskap är det vi egentligen menar men som vi inte säger rakt ut. Kvinnor vill gärna bli förstådda utan att behöva säga det hon egentligen menar rakt ut.

Ett exempel kan vara att en kvinna säger ”Är du fortfarande här?”, när hon egentligen menar ”Du borde inte vara här ännu”. Eller ”Vad tyst du är” när kvinnan istället menar ”Jag vill att du pratar mer”.

Typiskt för ett manligt språkbruk

• Använder gärna krångliga ord som ger uttryck av säkerhet.
• Man tar inte upp privata erfarenheter när man pratar offentligt.
• Man tar inte kritik personligt utan skiljer sak från person.
• Ser förhandling som ett spel med vinnare och förlorare – tävlingsinstinkt.
• Man pratar om en sak i taget.

Typiskt för ett kvinnligt språkbruk

• Vardagliga ord.
• Använder lyssningsljud (hmm, jaså…).
• Använder utfyllnadsord som exempelvis ”jag tror, nog är det väl så?” Detta kan uppfattas som osäkerhet av män.
• Man tar upp privata erfarenheter i vanliga samtal med andra. Skiljer inte på privat och offentligt språk i lika hög grad som män.
• Diskussion är inget spel/tävling, utan alla kort läggs på bordet för att skapa goda relationer.
• Man tar kritik personligt och har svårt att ta till sig beröm.
• Man talar om många saker samtidigt och associerar ofta under samtalets gång.