Snuva och nästäppa, ej allergisk (Vasomotorisk rinit / Idiopatisk rinit)

Definition

Stadigvarande snuva och nästäppa som inte kan hänföras till något specifikt retande ämne. Tillståndet brukar även kallas “Blötnäsa”.

Orsak(-er)

Okänd.

Symtom

Besvären startar nästan alltid i vuxen ålder med ökad känslighet för parfym, starka dofter samt tobaksrök. Symtomen liknar dem man ser vid hösnuva. Näspolyper, astma, nedsatt luktsinne, bihåleinflammationer och nässelutslag kan också vara vanligt vid denna åkomma.

Alternativa överväganden

Slemhinnesvullnad i näsan orsakad av allt för flitigt användande av avsvällande näsdroppar (läkemedelsutlöst snuva).
Allergi mot katt, mögel, kvalster.
Det kan också vara en läkemedelsbiverkan av t ex betablockerare, acetylsalisyra (ASA), ACE-hämmare
Näspolyper.
Kronisk infektion i näsan.
Sned nässkiljevägg.
Åkomman kan vara yrkesorsakad. T ex trä- eller pappersdamm, lim och härdningsmedel (särskilt isocyanater), formaldehyd, plaster.
“Sjuka hus”-sjukan. Påvisad kvarstående svullnad i nässlemhinnan åratal efter vistelse i fuktskadad byggnad.
Samtidig astma eller överkänslighet (hyperreaktivitet) i luftrören.
Cancer eller främmande föremål i näsan (besvär endast från ena näshalvan). Systemsjukdomar som Sarkoidos och Wegeners granulomatos.
Låg ämnesomsättning.

Utredning

Patientens sjukdomshistoria viktig. Fråga specifikt om användning av vanliga nässprayer! Om effekt av dessa är mindre än fyra timmar, talar detta för toleransutveckling.
Uteslut allergi med hjälp av Phadiotop, pricktest eller RAST (se hösnuva).
Uteslut rhinitis medicamentosa (läkemedelsutlöst snuva).
Uteslut bakomliggande sjukdom: Vid misstanke på systemsjukdom kontrollera blodvärde (Hb), sänka (SR), Vita blodkroppar (LPK), snabbsänka (CRP). Vid misstanke på sjukdomen Wegeners granulomatos kontrolleras C- och p-ANCA och patienten remitteras till öronklinik för bedömning och eventuell provtagning från nässlemhinnan.

Behandling

De ämnen som leder till att patienten får besvär, bör tas bort.
I övrigt behandlas patientens besvär med kortisonnässpray och eller ett läkemedel innehållande antihistamin. Om ej tillräcklig effekt med denna behandling kan dosen för kortisonnässprayen dubblas. Behövs dock inte om patienten använder nässpray innehållande mometason.
Har patienten rinnande droppnäsa, “blötnäsa”, fungerar ofta ipratropiumbromid. Ibland hjälper också nässprayer innehållande natriumkromoglikat eller kortison.
Vid nästäppa brukar nässköljningar med koksalt ha god effekt. Ta 1 struken tesked vanligt bordssalt (5 g). Blanda med 0,5 l kranvatten under uppvärmning. Droppa ev. i lite olivolja i lösningen. Den avsvalnade blandningen förs in i näsan med en liten kanna eller en spruta utan spets, som finns att köpa på apotek.
De äldre typerna av antihistamin t.ex. dexklorfeniramin i depotform har ofta en sk antikolinerg effekt som möjligen kan lindra symtomen. De har dock lungnande och tröttande effekt. De nya antihistaminerna saknar denna effekt.
Vid uttalade besvär trots medicinsk behandling finns möjlighet till kirurgi som diatermi, kryobehandling, laserkirurgi, infraröd koagulation, submukös conchareduktion, septumplastik m.m.

Gärna högläge under huvudet när man ligger ner och sover.