Inflammation på balansnerven (Vestibularisneuronit)
Definition
Akut påkommande, kraftig rotatorisk yrsel utan hörselnedsättning eller öronsus.
Orsak(-er)
Okänd, möjligen kan herpes simplex-virus vara orsaken.
Plötslig förlust av ena sidans balansorgan.
Ibland till följd av en övre luftvägsinfektion.
Symtom
Kraftig yrsel kommer inom någon eller några timmar. Yrseln är sedan kontinuerlig under några veckor ibland månader, innan den sakta klingar av.
Ofta vaknar patienten med känslan av att vara kraftigt yr. Illamående med kräkningarär också vanligt. Förvärrade besvär då patienten försöker att sitta upp. Patienten vill oftast ligga på den friska sidan och ha mörkt och tyst runt omkring sig. Patienten kan uppleva ryckningar i ögonen med snabba ögonrörelser åt den friska sidan. Men ingen hörselnedsättning eller öronsus förekommer.
Diagnos
Patienten drar åt sjuka sidan när han ”går på stället” och samtidigt blundar. Ingen påverkan på nervsystemet. Onormalt impulstest, se nedan. Normal känsel i ansikte, armar och ben.
Alternativa överväganden
Vanlig lägesyrsel. Ménières sjukdom. Yrsel orsakad av förändringar i hjärnan ffa lillhjärnsinfarkt.
Utredning
Central orsak (dvs att orsaken sitter i hjärnan) utesluts genom det sk Impulstestet: Be patienten fästa blicken rakt fram. Vrid patientens huvud långsamt fram och tillbaka. Från vridet läge; för patientens huvud snabbt så att näsan pekar rätt fram. Om patienten då dröjer någon sekund med att fästa blicken är testet positivt. Detta innebär att orsaken sannolikt finns i själva nerverna och diagnosen är sannolikt vestibularisneuronit. Är testet negativt överväges om orsaken till yrseln kan vara central.
Om positivt impulstest och i frånvaro av andra nervsymtom behöver någon ytterligare utredning inte göras.
Finns misstanke på lillhjärnsinfarkt med akut yrsel, spontana ryckiga ögonrörelser och normalt impulstest skall patienten remitteras akut till neurologklinik. Där görs en akut magnetröntgen eller en datortomografi ett till två dygn efter symtomdebut.
Behandling
Mörk och tyst omgivning.
Till en början kan symtomen vara så besvärande att patienten kan behöva vårdas på sjukhus.
Vid svåra fall ges 1 ml tietylperazin 6,5 mg/ml intramuskulärt eller långsamt intravenöst eller stolpiller med tietylperazin 6,5 mg 1 x 3. Som ett alternativ ges scopolamin eller meclozin.
På vissa kliniker ges kortisontabletter inom tre dygn efter insjuknandet, för avsvällning av nerven och för att symtomen snabbare skall gå tillbaka.
Så snart allmäntillståndet tillåter gäller fysisk aktivering med rörelseträning. Yrseln skall vid denna träning provoceras fram för att man på sikt skall få den bästa tillbakagången av symtomen.
Förloppet är ofta långvarigt, 2-3 veckor till månader med successivt avtagande yrsel.
Äldre individer får ofta besvär under en längre tid, i några fall kan besvären bli stationära. Patienten känner ofta en trötthet i efterförloppet.