Hälseneinflammation (Achillestendinit / Achillestendinos / Hälsenetendinos / Achillestendinopati)
Orsak(-er)
Överbelastning av senan.
Upprepade småskador mot senan.
Tryck från illasittande sko.
Ibland inflammation i underliggande slemsäck.
Besvären ses också hos otränad individ med sk metabolt synrom inkl höjt kolesterol.
Akut “inflammation” efter överansträngning eller skada.
Kronisk “inflammation” vid långvarig, ensidig eller upprepad belastning. Eventuellt kan patienten tidigare ha fått sin hälsena delvis avsliten. Ibland finns en inflammerad slemsäck (bursit) under senan. Det finns inte någon inflammation i senan utan det handlar om mikroskopiskt små bristningar i vävnaderna som medför att funktionen nedsätts (degeneration). Detta brukar även kallas tendinos.
Besvären kan också orsakas av en ömhet och inflammation i infästningspunkterna för senan i skelettet (entesopati) som en del i de reumatiska sjukdomar som man brukar kalla spondartrit.
Det finns också en teori om att det hos vissa grupper av drabbade t ex fysiskt inaktiva med metabola syndromet och högt kolesterol, kan vara en syrebrist i artärerna till senan; ”hälsenans kärlkramp”.
Nerver som utlöser smärta finns just utanför senan, ej i själva senan.
Symtom
Vilovärk, smärta vid belastning av hälsenan. Svullnad, ömhet och ibland ”knastrande” känsla i senan. Stelhet, ffa morgonstelhet.
Status
Ömmande förtjockning kring själva senan eller senskidan.
Smärta vid belastning stående på tå.
Vid inflammation i senan har patienten en ”knastrande” känsla vid rörelser i fotleden.
Alternativa överväganden
Propp i underbenets blodkärl. Avslitning av vadmuskulaturen. Avslitning av hälsenan. S k entesopati vid reumatiska sjukdomar (se ovan).
Utredning
Klinisk diagnos. Eventuellt görs ultraljud för att avgöra om det rör sig om en total eller delvis avslitning av senan liksom om patienten har en inflammation i slemsäck (bursit). Magnetröntgen görs vid långvariga besvär, framför allt inför operation.
Behandling
För att undvika svårbehandlade kroniska hälseneinflammationer skall behandling starta i tidigt skede. Ta gärna hjälp av sjukgymnast.
För idrottare gäller minskad mängd träning och träningsbelastning.
Korrigering av utlösande faktorer som t ex felställning av foten via lämpliga skoinlägg eller mjuka hälkuddar.
Klackförhöjning 10-20 mm är en effektiv höjdskillnad mellan häl och framfot och kan hjälpa till att avlasta senan i den inledande fasen.
NSAID-preparat som salva lokalt eller i tablettform. Stretching av senan och anpassad styrketräning.
Excentrisk vadmuskelträning är effektiv för icke- elitidrottare: stå med främre delen av foten på en bänk, trappa eller motsvarande. Sänk långsamt ner kroppen (anspänning under samtidig förlängning av muskeln – ”omvänd tåhävning”). Därefter upphävning med hjälp av friska benet. Detta görs 3×15 gånger med rak knäled och lika många gånger med böjd. Träningen skall göras två gånger om dagen 7 dagar i veckan under 12 veckor. Träningen gör ont och får lov att göra ont, åtminstone i början! Stretching efter träning upplevs som lindrande.
Symtomförbättring brukar komma efter c:a 6 veckor men träningen måste fortsätta även efter detta; i upp till 6 månader! Hälsenebelastande fysisk aktivitet kan fortsätta under träningen.
För icke- elitidrottare har den träning som beskrivs ovan i praktiken ersatt kirurgisk behandling.
Om ”knaster” kring senan: Injektion heparinnatrium 15000 IE dagligen i 3–4 dagar. Avlastning med krycka.
Elittdrottare och Kroniska fall (patienter med besvär över 6–12 månader) remitteras till ortoped för ställningstagande till operativ åtgärd. Dessa hälseneoperationer utföres endast vid vissa centra. Ett alternativ för ffa elitidrottare är sk mini-invasiv kirurgi där liten mängd vävnad just intill senan, skrapas bort. Patienten kan belasta senan full ut 4-6 veckor efter ingreppet.
En anan möjlighet är att ge sk scleroserande injektioner (polidokanol) just invid senan. 2-3 sprutor ges med 6-8 veckors mellanrum. Polidokanolet blockerar de smärtframkallande nerverna och ger möjighet till återuppbyggnad av senan. Patienten måste vila senan 2 veckor efter injektion. Därefter återgång i motion.
OBS! Kortisoninjektioner måste undvikas att ges i området i och omkring senan.Om sådan injektion ges, finns risk för att senan helt slits av.