Självmordsriskbedömning (Suicidriskbedömning)

Orsak(-er)

Tre tydliga grupper utmärker sig:

• Endogent deprimerad patient,
• Patient med borderline störning och med upprepat självskadande beteende,
• Patient med narcissistiskt självbild som upplever sig kränkt.

Särskilda riskfaktorer i övrigt är om det finns en självmordsmodell i familjen eller inom egna kulturen, tidigare självmordsförsök, förberedd plan, psykisk sjukdom/särskilt dubbeldiagnoser (stark ångest, alkoholmissbruk, drogmissbruk, schizofreni eller annan psykos), förlust av endera föräldern före 12 års ålder.
Riskfaktorer i övrigt är t ex tidigare självmordsförsök, krisreaktioneller allvarlig uppskakande händelse som t ex skilsmässa, ekonomiska problem, förluster, arbetslöshet, flyttning. Känsla av hopplöshet, instabil personlighetsstörning med impulsiv, destruktiv, aggressiv personlighet med dålig stresstolerans. Allvarlig fysisk sjukdom, äldre patient, relationsstörningar, ensamhet/frånskild/änka/änkling. Upprepat antal vårdtillfällen inom psykiatrin.

Utredning

Ju fler riskfaktorer desto högre risk. Denna risk ökar ytterligare vid en uttalad önskan om att dö, självmordstankar, konkreta planer på självmord respektive vid konkret förberedelse för självmord. Fortlöpande utvärderig av självmordsrisken.

Behandling

Vid behov akutremiss till psykiater. Vårdintyg?
Skapa en god kontakt och engagemang med patienten. Ge telefonnummer till patienten att ringa om självmordsplanerna blir svårbemästrade (telefonnummer till dig själv, till Kyrkans jourtjänst m fl). Försök aktivera det sociala nätverk patienten har. En vårdplan upprättas med problemformulering där något måste förändras i patientens miljö eller uppfattning om situationen.
Ställningstagande till antidepressiv behandling. Denna behandling skall dock ej ges till borderline- patient med upprepat självskadande beteende.
Snar uppföljning med upprepad värdering av självmordsrisk. Överenskommelse om telefonkontakt redan dagen därpå.
Vid uppföljning av antidepressiv behandling stor observans på ångeststegring och minskad motorisk hämning. Om så är fallet kan detta utgöra en risk för att patienten sätter sina självmordsplaner i verket. I dessa situationer rekommenderas inläggning på psykiatrisk klinik.
Patienter med upprepat självskadande beteende, bör vid ångeststegring tidigt erbjudas kort period av inläggning; skall ej ånyo behöva skada sig för att få detta. Detta ger patienten möjlighet att få tänka och prata igenom sin situation.
Samtliga självmordsnära situationer kan reagera positivt på kognitiv terapi med fokus på konsekvenser av självmordet samt hur orimliga patientens mindervärdeskänslor är. Ibland är det bra att med patienten “förhandla” om tidpunkten för självmordet och på så vis kunna skjuta upp detta. Detta för att ge läkare/psykolog/omgivning möjlighet att agera.