Lagläkare

Övrigt

Lagläkaren har det medicinska ansvaret för ett lag med ansvar särskilt för den enskilde idrottaren. Ledstjärnan är att aldrig tillåta spel på medicinskt tveksamma grunder p.g.a påtryckningar ”utifrån”.
Idrottsmedicinarens arbetsområden är: Medicin/fysiologi, traumatologi och psykologi.
Lagläkarens arbetsuppgifter: Ibland delar två olika specialister på det medicinska ansvaret för ett lag (vanligare utomlands och på högre nivå).

Lagläkarens arbetsuppgifter på elitnivå:
Före säsongen: Försäsongsundersökning, säkerhet kring utrustning, tillförandet av fysiologiskt kunnande vid diskussion om försäsongsträning, allmän träning, skadeförebyggande aktiviteter, fysisk undersökning av idrottaren och information om näringslära.
Under säsongen: Fortlöpande kontakt med fysioterapeut/sjukgymnast, besöka träningar och fungera som matchläkare. Journalföring. Tillgänglighet är nyckelordet!
Efter säsongen: Utvärdering av säsongens skador och sjukdomar för bättre förebyggande åtgärder med kompletterande individuell träning och/eller rehabilitering.
Arbetsuppgifter på icke-elitnivå:
Vanligast med primärt ansvar för skadeomhändertagandet. Personligt intresse och engagemang avgör hur stort övrigt ansvar man tar.
Vem kan vara lagläkare? Varje idrottsmedicinskt intresserad läkare efter utbildning enligt nedan, oavsett grundspecialitet. Idrottsmedicin är en etablerad subspecialitet i flera europeiska länder, men ännu ej i Sverige. Vanligast internationellt är att lagläkaren är allmänläkare. Näst vanligast är specialistläkare i ortopedi, därefter specialister i internmedicin och/eller hjärtsjukdomar.
Det är viktigt att ha lämplig försäkring för fritidspraktik och att skriva en arbetsbeskrivning med klubben. I bästa fall har klubben en ”medicinsk policy” avseende organisation, mål med verksamheten mm, som är oberoende av eventuellt tränarbyte.
Utbildning: En god första grund i arbetet som lagläkare är Steg 1-kursen, se nedan. Sedan sker påbyggnad med erfarenhet och utbildning efterhand. Erfarenheten från grundspecialitet kommer till pass även i lagläkarrollen men allra viktigast är nog ett stort idrottsintresse med kunskap om den specifika idrott man är verksam i.
Kurserna i idrottsmedicin arrangeras av Svensk Idrottsmedicinsk förening (SIMF).
Steg 1-kurser, cirka 1 vecka långa, anordnas regelbundet lokalt av IMF:s olika delföreningar och omfattar basala kunskaper inom traumatologi, fysiologi, medicin, doping, näringslära och idrottspsykologi.
Nationella Steg 2-kurser anordnas också regelbundet och innefattar områdena rehabilitering, överbelastningsskador, överträning, blodbrist (anemi) m.m.
Diplom som Förbundsläkare kan erhållas från SIMF efter genomförda utbildningar kompletterat med flera års verksamhet inom idrottsmedicinen.

Lagläkarens väska: Byggs lämpligen på efterhand. Börja med att anskaffa en rejäl, funktionell väska som är lätt att snabbt hitta i.
Det minimum av utrustning som bör finnas i en lagläkarväska på elinivå eller nära elit kan vara:
Stetoskop, blodtrycksmanschett, ficklampa , munspatlar, tryckbandage, kompresser, material att sy sår med och/eller sk steri-strips, nålar, peanger, sax, ögonkopp för sköljning av öga samt plasthandskar.
Det är också bra om det i väskan finns en tub som används för att föra ner en slang i en luftstrupe för åstadkomma en fri luftväg sk intubationsutrustning.
Dessutom är det bra om det finns utrustning för att undersöka hörselgångar, trumhinnor och ögonbottnar ett sk oto-oftalmoskop och en ballongliknande blåsa som används vid konstgjord andning, en sk Rubens-blåsa.
I en läkarväska bör det självklart också finnas receptblock, penna och papper.
Mediciner som kan rekommenderas är:
Allergimediciner t ex antihistaminer, beta-2 stimulerare i sprayform, lokala bedövningsmedel, desinfektions-medel/sårtvätt, antibiotika, akutmediciner som adrenalin och atropin, smärtstillande medel som NSAID och paracetamol. Inför utlandsresor kan medicinförrådet behöva kompletteras ytterligare med tex medel mot diarré.
Övrig utrustning som förband, skavsårsplåster, kyla (ispåsar m.m), kryckor och kompressionsbandage skall också finnas tillgängligt vid arena eller match (ofta hos fysioterapeuten).