Nässelutslag, Nässelfeber (Urticaria)

Definition

Kliande upphöjningar i huden (kvaddlar) som kan uppstå inom ett par minuter och som kvarstår i högst 24 timmar.
Vid den akut formen klingar besvären av efter timmar till några veckor.
Vid den kroniska formen kvarstår besvären i mer än 6 veckor.

Det finns flera olika former av nässelutslag:

• Dermografism, “hudskrift“: När man river sig lätt i huden uppstår en röd eller vit linje, som finns kvar i någon timma. Undvik att riva eller gnugga i huden och använd löst sittande kläder.
• Ansträngnings- eller kolinerg urtikaria kan uppstå när kroppstemperaturen ökar vid fysisk ansträngning, feber, varma bad eller stress. Benägenheten för denna reaktion kan finnas kvar under ett par år för att sedan försvinna.
• Köldurtikaria utlöses av kallt och blåsigt väder och yttrar sig i att framförallt ansikte och händer svullnar och blir röda. Svårbehandlat tillstånd. Desloratadin prövas i första hand. Drick inte iskallt vatten, ät inte glass och bada inte i kallt vatten – framför allt inte ensam.
• Ljusurtikaria förekommer framför allt i 20-30-årsåldern. Redan efter ett par minuters vistelse i solljus får man röd, kliande hud. Ljuskänsligheten kan också sammanhänga med vissa läkemedel. Ett test av känsligheten för UV-ljus kan ge värdefulla upplysningar.
• Quinckes ödem, angioödem: Tillståndet förekommer ensamt eller samtidigt med nässelfeber. Karakteriseras av ökad vätskefyllnad i vävnader där hud och slemhinna möts, d v s vid läppar, ögon och på penis. Orsaken är densamma som vid nässelfeber, men det finns också en ärftligt form som beror på sänkning av sk C1-esterasinhibitor. Blodprov kan tas och sjukdomen kan behandlas med specifika läkemedel.
• Tryckurtikaria utlöses av tryck och uppstår framför allt på händer, fotsulor och i sätesmuskulaturen.

Orsak(-er)

Frisättning av substanser som påverkar blodkärlen, framför allt histamin. Frisättningen utlöses av flertalet faktorer så som:
Hos barn vanligen infektionsutlöst (virus, streptokocker, körtelfeber). Ibland födoämnen som ägg, nötter, fisk, mjöl.
Hos vuxna:
Läkemedel: Penicillin, sulfa, acetylsalicylsyra, kodein, B-vitaminer, röntgenkontrastmedel.
Födoämnen: Jordgubbar, skaldjur, tonfisk, mögelost, nötter, soja, kiwi, kombination skaldjur och vin.
Insektsstick: Bi, geting.
Ses också vid elakartade sjukdomar och vid inflammatoriska bindvävssjukdomar (kollagenoser).
Ibland kommer nässelutslagen vid t.ex. stress och infektioner.
Kronisk nässelfeber är ofta en sk autoimmun sjukdom.
I många fall förblir orsaken till utslagen hos vuxna oklar, trots utredning.

Alternativa överväganden

Erytema multiforme, Skabb (där man ser rivmärken). Växtdermatit.

Utredning

Patientens egen berättelse om sjukdomsutvecklingen är viktig.
Vid kronisk nässelfeber kompletteras den med laboratorieundersökning av blodvärdet (Hb), blodsänkan, antal vita blodkroppar, lever- och ämnesomsättningsprover och kroppsundersökning. Undersökning bör ske så att ingen infektion i t ex könsorgan eller tänder ligger bakom symtomen!

Behandling

Behandlingen riktar sig mot orsakerna till besvären. Där spelar läkemedel som hämmar den inflammatoriska processen – s k antihistaminer – en viktig roll. Vid svag eller utebliven effekt av ett sådant kan byte till annat antihistaminpreparat vara av värde.
Om symtomen är svåra och nässelfebern går över på slemhinnorna krävs ofta kortisonbehandling eller behandling med adrenalin.
Vid klar allmänpåverkan, andningsbesvär och ansiktssvullnad bör man söka akut hjälp.
Stick av bi eller geting kan utlösa nässelfeber, i värsta fall en s k anafylaktisk chock som kräver omedelbar vård.
Allergi mot vissa läkemedel (t ex antibiotika) och vissa födoämnen som orsakar nässelfeber, kan vid förnyad kontakt kan ge livshotande reaktioner.
Svår kronisk urticaria remitteras till allergispecialist. Ciklosporinbehandling kan bli aktuell.