Eksem

Definition

Samlingsnamn på en grupp ej smittsamma hudsjukdomar med inflammation i de övre hudlagren och i den skadade skyddande hudbarriären.

Orsak(-er)

Vid en del eksemtyper tex kontakteksem, kommer orsaken huvudsakligen utifrån medan andra eksem väsentligen utlöses av faktorer inifrån den egna kroppen tex vid sk hypostatiskt eksem. Ofta spelar både inre och yttre faktorer in som t ex vid sk atopiskt eksem.

Symtom

Vid akut eksem ses kliande röd svullen, vätskande hud med knottror och små vätskeblåsor.
Vid kroniskt eksem, mer av torrhet, fjällning och hudsprickor.

Behandling

Hud drabbad av eksem är klådbenägen vilket leder till att patienten river sig. Detta ger en förtjockning av huden och tilltagande klåda eller eksem. Det kroniska förloppet kan brytas med lokal kortisonbehandling.
Då huden är torr är det viktigt att minska på användandet av tvål i samband med dusch eller bad eftersom tvålen ytterligare torkar ut huden. Viktigt är att använda badolja eller uppmjukande, fuktighetsbevarande lotioner och krämer. Dessa har en god effekt på den dav eksemet skadade hudbarriären.

Förebyggande behandling: Nyp i stället för att klia. Sänk duschtemperatur. Håll huden sval. Undvik svettning, använd bomullskläder. Undvik ylle. Ha inga husdjur. Vistas i ett rökfritt, lättstädat hem med god ventilation. Undvik tagel, dun och ylle i sängutrustning. Prova att använda kläder av natursilke.

Behandling med kortisonsalvor: En ogrundad rädsla för att använda kortison medför ofta underbehandling. Principen är “slå hårt – glesa ut”. Börja med en kräm eller salva som är tillräckligt stark för att dämpa eksemet effektivt på några dagar. Fortsätt tills klådan helt är borta och eksem i det närmaste helt försvunnit och därefter i ytterligare 4-7 dagar. Normal behandlingsperiod 2-4 veckor.
Därefter underhållsbehandling varannan kväll, senare några kvällar per vecka. Underhållsbehandling kan behövas under långa perioder.
Vid otillräcklig effekt eller försämring: Oftast har då patienten haft svårigheter att följa ordination eller haft en infektion. Eksemet kan ju också bero på en kontaktallergi. Allergi mot själva kortisonet förekommer, mest vanligt är allergi mot hydrokortison och hydrokortisonbutyrat. Det är ovanligt med allergi mot mometason och betametason.
Kvarstår eksemet, överväg hudläkarkontakt för ställningstagande till sk UV-terapi eller kalcineruinhämmaende behandling som t ex salva med takrolimus eller kräm med substansen pimekrolimus.

Barn under 2 år:

Inled behandlingen kortison Grupp 1 x 2. Därefter utglesning under veckor. Frekvent användning av mjukgörare.

Barn över 2 år:

Olika behandlingsregimer finns etablerade:

• Kortison Grupp III (mometason) tills klåda och eksem är borta och ytterligare en kort tid. Substansen har så låg systemeffekt att det inte finns skäl att använda någon annan kortison Grupp III eller Grupp II. Behandling med hydrokortisonkräm skall dock ske i axelhålsregionen, i ljumskar, knäveck, på hals liksom i ansikte.
• Kortison av lägre styrka tills klåda och eksem är borta och ytterligare en kort tid.

Efter att klåda och eksem är borta gäller underhållsbehandling med samma preparat varannan kväll/några kvällar i veckan.
Mjukgörande!

Vuxna:

Kortison Grupp III 1 gång dagligen tills eksemet eller klåda upphört och ytterligare i några dagar, totalt i c:a 2-3 veckor. Därefter underhållsbehandling genom utglesning, med samma kortisonsalva, varannan dag eller några dagar i veckan.
Svåra akuta eksem med vätskning etc kan behöva behandlas med prednisolontabletter 40 mg dagl med nedtrappning under 10 dagar. Mjukgörare skall användas regelbundet!
För ansikte och veckregioner gäller hydrokortisonbehandling.

Vid sekundärinfekterat eksem:

Eksem kan vätska, ha sårskorpor med var, sprickbildningar eller ha små blåsor (pustler). Detta kan kräva antibiotikakur, i lättare fall kan man behandla med lokala kombinationspreparat med kortison och antibiotika.