Urinvägsinfektion under graviditet
Anders Halvarsson
, Allmänläkare
Utredning
I samband med rutinundersökning i den 12:e graviditetsveckan görs ett s k nitrittest av urinen då man med hjälp av urinsticka undersöker om det finns tecken på urinvägsinfektion. Ser man sådana tecken, görs urinodling.
Urinodling utförs även rutinmässigt på gravida med diabetes eller hos de som haft upprepade urinvägsinfektioner. Om odlingssvaret visar att det föreligger infektion, sätts behandling in.
Behandling
Valet styrs av resultatet av urinodling (dvs vilka bakterier som identifierats).
I första hand pivmecillinam 200 mg x 3 i 5 dagar, cefadroxil 500 mg x 2 i 5 dagar eller nitrofurantoin 50 mg x 3 i 5 dagar dock ej i omedelbar anslutning till förlossningen. Ej heller ges behandling under den första månaden efter förlossning om modern ammar.
Trimetoprim 300 mg x 1i 3 dagar eller 160 mg x 2 i 3 dagar kan användas under andra och tredje tredjedelen av graviditeten (trimestern) och sedan bakteriens känslighet för olika antibiotika kontrollerats (resistensbestämning). Urinodling skall göras 1-2 veckor efter avslutad behandling. Därefter bör urinen kontrolleras en gång i månaden under resten av graviditeten.
Vid terapisvikt ges förnyad antibiotikabehandling i 10 dagar och därefter antibiotikaprofylax fram till en vecka före förlossning. I första hand ges som profylax furadantin 50 mg alternativt cefadroxil 250-500 mg till natten.
Gravida med tecken på akut njurbäckeninflammation bör läggas in på sjukhus för att få antibiotikabehandling i dropp. Efter denna behandling bör patienten använda antibiotika under resterande del av graviditeten, över förlossningen och därefter i ytterligare 1 vecka. Urinodling ska ske 1 gång i månaden under resten av graviditeten. Efter förlossningen bör det göras en utredning av patientens urinvägar för att klarlägga orsaken till infektionen.
