ADHD/DCD

Definition

Olika kombinationer av uppmärksamhetsstörning, dålig koncentration och överaktivitet.
ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) indelas enligt nedan allt efter grad av uppmärksamhetsstörning/överaktivitet:
Om klara motoriska problem (grov- och/eller finmotoriska) benämns det som DCD (Developmental Coordination Disorder).
ADHD + DCD motsvarar den tidigare benämningen DAMP.
Om ingen överaktivitet förekommer brukar tillståndet kallas för ADD.
Problemen måste vara globala, d.v.s. förekomma i flera olika miljöer t.ex. både hem och skola. Problemen skall ha börjat visa sig före 7 års ålder, ha funnits under minst ett halvår och medföra betydande problem för barnets sätt att fungera.
Flickor uppvisar ffa skolsvårigheter, är ofta underaktiva (risk att deras problem ej upptäcks), kan vara utstötta ur kamratgruppen. Mer ångest och depression än pojkar.
Pojkar uppvisar ffa “stökighet”.
Barn med uppvisad aggressivitet i förskoleåldern (speciellt med uppväxt hos ensamstående, lågutbildad förälder) är påvisat prognostiskt ogynnsamma med hänsyn till kriminalitet och missbruk.

Orsak(-er)

Hög ärftlighet. För tidig födsel och komplikationer i samband med förlossning kan finnas med som orsak. Missbruk under graviditet.
Rapporter och misstanke finns om att vissa livsmedelstillsatser kan öka hyperaktivitet hos barn; t ex färgämnen, cyklamat, bensoesyra.

Symtom

ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsstörning skall uppvisa minst sex av symtomen:

• ofta ouppmärksam på detaljer (gör ofta slarvfel)
• ofta svårt att behålla uppmärksamheten
• verkar ej lyssna på direkt tilltal
• följer inte givna instruktioner (beror ej på trots!)
• har svårt att planera och organisera
• ogillar/undviker aktiviteter som kräver mental uthållighet (läxor, skolarbete, bokläsning)
• tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (skolböcker, verktyg)
• är lättdistraherad
• ofta glömsk i vardagslivet

ADHD med i huvudsak överraktivitet/impulsivitet skall uppvisa minst sex av symtomen:

• ha svårt att vara stilla med händer eller fötter
• lämnar ofta sin plats i t.ex. klassrummet
• springer ofta omkring eller klänger/klättrar mer än vad som är lämpligt
• har svårt att leka lugnt och stilla
• verkar ofta “vara på språng”
• pratar ofta överdrivet mycket
• svarar ofta innan frågeställaren har pratat färdigt
• har svårt att vänta på sin tur, avbryter i samtal eller inkräktar på andra (t.ex. kastar sig in i andras lekar)

ADHD av kombinerad typ skall uppfylla kriterierna för båda kategorierna enligt ovan.
Lindrig eller måttlig ADHD kan “växa bort” eller få så lindriga symtom i vuxenlivet att livskvaliteten ej påverkas.

Alternativa överväganden med delvis samma symtom:

Om symtomen bättre kan förklaras av annan psykisk sjukdom t.ex. autism eller utvecklingsstörning, skall dessa sjukdomar utgöra huvuddiagnos.
Tourettes syndrom (tvångsmässighet gällande bl a tal; se avsnittet “Tics”).
Såväl under- som överfunktion i sköldkörteln förekommer hos skolbarn med bild av trötthet eller passivitet resp hyperaktivitet eller “stökighet”.
ADHD/DCD ses ofta tillsammans med ätstörningar/hetsätning.

Behandling

Avgörande är tidig upptäckt, acceptans och anpassning.
Arrangera livets krav och förutsättningar (arbete, bostad, utbildning, hobby etc) på för patienten anpassad nivå och på sätt att denne trivs och fungerar.
Små klasser/grupper. Ev elevassistent.
Lättare fall bör kunna utredas och handläggas vidare av t.ex. skolläkare tillsammans med skolpsykolog och specialpedagog. Dessa kan identifiera och beskriva en problematik utan att det behöver sättas någon diagnos.
Alla behöver ej diagnos, men det är i praktiken ofta avgörande att få hjälpåtgärder/assistent i skolan om diagnos finns. Skollagen innehåller dock inget om att diagnos krävs, endast att man skall ta hänsyn till barnens behov.
Svåra fall eller de som inte blivit bättre på insatta åtgärder remitteras vidare till neuropsykiatrisk kompetens: Neuropsykiatriskt team, Barn- och ungdomshabilitering eller BUP.

Teamarbete på primärvårdsnivå behövs för att få en funktionsbeskrivning av barnet och kunna sätta in åtgärder.
Anpassad pedagogik i skolan är viktigt. Skolans/specialpedagogens uppgift är central.
Barnen mår ofta bra av liten grupp med lugn och ro samt en strukturerad individualiserad undervisning. Tål stress dåligt.
Ta reda på barnens specifika resurser/intressen/motivation.
Vårdbidrag kan vara aktuellt för att en förälder skall kunna gå ned i arbetstid.
Råd och stöd via litteratur och föräldraförening.
Kognitiv terapi för föräldrar där dessa lär sig hur de på ett strukturerat sätt handskas med barnet och hur att undvika täta konflikter.
Svåra fall skall absolut ha en diagnos. På vissa barn fungerar centralstimulerande medicinering mycket bra t ex metylfenidat. Som alternativ finns även icke-centralstimulerande preparat (atomoxetin) med specifik indikation: ADHD hos barn och ungdomar.
De nämnda medicinerna hanteras via barn- och ungdomspsykiatrin.
Pröva gärna Omega-3-preparat. Vissa data samt en del erfarenhet finns för att dessa har effekt på koncentrationsförmågan- men det vetenskapliga bevisen är inte övertygande.

Allmänt gäller att hjärnans kapacitet (“intelligensen”) ökar liksom att koncentrationsförmågan ökar då man tränar upp hjärnans arbetsminne; ex v genom att regelbundet läsa böcker!