Att ta hänsyn till hur smärtan påverkar patienter psykiskt i kombination med att tidigt komma igång med rehabilitering vid ryggont är en utmaning för primärvården. Det säger Steven Linton som är forskningsledare vid CHAMP( Center for Health And Medical Psychology) vid Örebro universitet.
Det handlar om en kombinerad vårdkedja med sjukgymnastik, medicin och psykologi och i en rad artiklar i Pysical Therapy, som ges ut av den amerikanska föreningen för sjukgymnaster (APTA) vill man lyfta fram vikten av att sjukhymnaster har kunskap om hur viktig psykologin är för smärtupplevelsen.
Psykologiska faktorer kan bidra till upplevd kronisk smärta
I artikeln poängterar man att patienten kan få svårigheter att arbeta och hantera vardagen om patienten samtidigt har psykologiska faktorer som gör att man upplever en konstant och kronisk smärta. Om man kan lokalisera psykologiska riskfaktorer skulle man lättare kunna inkludera dessa i behandlingskedjan – därför anser man att det är viktigt att psykologi blir en del av sjukgymnasternas utbildning.
Undersökningar visar att den psykologiska utbildningen enbart skulle ge resultat om den var kvalificerad och grundlig – först då kan den komma patienterna till nytta. Man beskriver i artiklarna även hur behandlingen hos sjukgymnaster påverkades negativt om patienten är deprimerad eller överdrivet negativ till sina problem och sin smärta. Hade patienten både depression och en negativ inställning förvärrades problemen.
Viktigt att lyssna
En del av behandlingen vid ryggont är att tidigt hitta rätt vård. Att kombinera vårdkedjan för att optimera behandlingen. Man visar på att det är viktigt att fånga upp eventuella signaler från patienten som kan skvallra om psykologiska riskfaktorer.
Därför är det bra om alla som behandlar patienter med ryggont har kunskap i hur man ser dessa riskfaktorer och vad man gör med dom – eftersom det för den som behandlar kan vara något vardagligt att arbeta med smärta och värk men för patienten en svår upplevelse som påverkar hela livet.
Därför menar Steven Linton att det är viktigt att vården har kunskap och bryr sig, inte bara behandlar utan även lyssnar på patienten – något som alltså ses som en utmaning.
