Vid ett fall av sjukdomen är risken för en första gradens släkting cirka 10%. Glutenöverkänslighet ligger inte så sällan bakom diffusa tillstånd i tarmen, och även i andra organ, utan att tillståndet misstänks och upptäcks. Patienten har ofta en lång väg från symtom till diagnos och behandling. Detta beror ofta på en fördröjning av läkarens diagnos snarare än på sen kontakt med sjukvården.
Som kuriosa kan nämnas att rökning av någon orsak minskar risken för glutenöverkänslighet med hela 80%. Det måste i så fall vara nikotinet som via nikotinreceptorer minskar risken. En liknande skyddande funktion av rökning ses också vid ulcerös kolit!
Symtom
Bland symtomen märks diffusa magbesvär (uppblåsthet, diarré eller förstoppning), buksmärtor, aptitlöshet och viktminskning på grund av näringsbrist. Hos spädbarn kan en dålig viktökning vara ett tecken på sjukdomen. De senaste åren har det intressant nog framkommit att glutenöverkänslighet också kan ligga bakom en rad symtom från olika delar i kroppen. Man talar nu allt oftare om sjukdomen som ”den stora imitatören” (Duggan 2004). Bland sådana symtom och sjukdomar märks bl a blodbrist (anemi), irritabel tjocktarm, leversjukdomar, kronisk trötthet, hudsjukdomar som dermatitis herpetiformis, typ 1-diabetes, svårigheter att få barn hos både män och kvinnor, epilepsi, nerv- och muskelsjukdomar och autism. Denna översiktsartikel nämner hela 42 diagnoser där glutenöverkänslighet visats ligga bakom.
Det finns nu flera rapporter om att glutenöverkänslighet kan bidra till svårigheter för både män och kvinnor att bli föräldrar.
Kvinnor kan ha svårt att bli gravida men risken för missfall är också ökad. En möjlig förklaring skulle kunna vara att tarmskadan ger försämrat upptag av vissa näringsämnen. Man tror dock att orsaken oftare kan vara en annan, bland annat immunologisk. Nyligen fick jag reda på ett fall i min bekantskapskrets. En kvinna hade under många år försökt bli gravid utan att lyckas. Hon sökte hos många medicinska experter. Ett tag misstänkte man att polycystiska äggstockar (ovarier; PCO) låg bakom. Detta kunde dock uteslutas. Konsult med en naturläkare ledde till misstanke på glutenintolerans. Glutenfri kost ledde efter några månader till lycklig graviditet vid nära 40 års ålder.
Den ofullständiga nedbrytningen av gluten (se nedan!) kan ibland leda till bildning av ämnen med opiodliknande effekt. Absorption av dessa ämnen kan påverka hjärnan och man tror att de ibland hos ärftligt disponerade kan bidra till uppkomst av autism. I vilket fall har glutenfri kost ibland kunna förbättra sjukdomen.
Orsaker
Sambandet mellan gluten och uppkomst av sjukdomen är klarlagt sedan länge men detaljerna av sjukdomsmekanismen är oklara. Gluten är en proteinblandning av bl a glutein och -gliadin i axkornet hos sädesslag som vete, råg och korn. Havre anses innehålla mindre och kanske annorlunda gluten och det finns speciella havresorter som saknar gluteninnehåll. Livsmedelsverket har nu släppt havre fri för konsumtion av glutenöverkänsliga.
Orsaken till sjukdomen antas vara en kombination av ärftlighet (vissa s k HLA-typer) och en trolig infektion. HLA-typer är olika ärftliga typer som bl a används för att avgöra om transplantationer kan lyckas utan avstötning.
En misstänkt mikroorganism som kan ligga bakom är adenovirus typ 12. Överkänslighet leder genom olika immunologiska reaktioner till inflammation i tarmen med tillbakabildning av tarmluddet, rikligt förekommande inflammatoriska celler och skadat ytskikt i tarmväggen. Som nämnts kan man dock även få symtom och sjukdom i många andra delar av kroppen. Näringsbrister p g a den skadade tarmslemhinnan kan ibland förklara detta. I många fall tror man dock att det är immunologiska mekanismer i hela kroppen som är förklaringen (Green et al 2006; Holtmeier et al 2006).
Äggviteämnet gluten kan inte brytas ner fullständigt, något som gäller alla människor. Gluten, liksom alla äggviteämnen, består av långa kedjor av våra 20 aminosyror. Hos alla människor kvarstår efter nedbrytningen ett glutenfragment bestående av 33 aminosyror. Hur detta hos känsliga personer kan leda till glutenöverkänslighet börjar nu klarna en del (se nedanstående figur). För att detta skall inträffa krävs dels att fragmentet med 33 aminosyror på något sätt tar sig in i tarmslemhinnan samt dels en viss ärftlighet. Vävnadsskada pga tarminfektioner kan vara en förklaring och ökad genomtränglighet p g a påverkan av zonulinmekanismen kan vara en annan. Zonulin är ett äggviteämne som via s k täta sammankopplingar mellan tarmcellerna (”tight junctions”) reglerar genomsläppligheten i tarmslemhinnan.
Väl inne i tarmslemhinnan förändras aminosyrafragmentet med 33 aminosyror så att en s k aminogrupp (NH3) tas bort. Detta görs av enzymet transglutaminas. De tidigare nämnda HLA-typerna DQ2 och DQ8, men inte lika ofta andra HLA-typer, har en fördjupning i molekylen där denna förändrade aminosyrakedja passar in. När det har bundits kan en immunologisk reaktion slås igång i tarmväggen med dels aktivering av inflammatoriska T-celler, dels bildning av cellgifter (cytokiner). De T-celler som aktiveras är både av CD4-och CD8-typ. Inflammationen kan nu skada slemhinnan med dess tarmludd, med försämrat näringsupptag som följd, men kan också orsaka inflammatoriska reaktioner i hela kroppen. HLA-typerna DQ2 och DQ8 ses i Skandinavien hos 30-40% av människorna.
Diagnos
En första misstanke på glutenöverkänslighet är olika magtarmproblem (Westerberg et al 2006). I nästa steg försöker man utesluta andra möjliga orsaker till problemen som laktosintolerans, irritabel tjocktarm, ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Vid fortsatt misstanke på glutenöverkänslighet skall man genomföra provokation med glutenhaltig kost med uppföljande tunntarmsbiopsi. Man kan också undersöka om en tids glutenfri kost tar bort symtomen. Nästa steg är att testa på förekomst av transglutaminas- eller endomysiem-antikroppar. Dessa immunologiska tester kan dock inte helt bekräfta sjukdomen. Detta görs genom att ta små vävnadsprover (biopsier) från den del av tunntarmen som kallas jejunum. Dessa biopsier undersöks i mikroskop.
Behandling
För att undvika symtom på glutenöverkänslighet är det självklart nödvändigt att strikt undvika sädesslag med gluten (Westerberg et al 2006). I stället kan man använda ris, majs, soja och bovete. Det finns vetetyper från antiken som saknar det för sjukdomen utlösande aminosyrafragmentet på 33 aminosyror. En sådan typ är durumvete. Även små glutenmängder kan ge symtom. En rad så kallade specialdesignade livsmedel kan patienter upp till 16 års ålder erhålla genom apoteket på livsmedelsanvisning. För att komma till rätta med näringsbristen är det viktigt att äta rikligt med grönsaker (kokta), frukt, ris samt rena kött- och fiskprodukter. Ett mulivitamin-mineralpreparat kan också prövas.
Några studier har visat att högt intag av probiotiska bakterier minskar symtomen. En svensk studie (Ivarsson et al 2002) visar att bröstuppfödning skyddar mot glutenöverkänslighet. Bröstmjölk innehåller rikligt med skyddande immunglobulin A (IgA), slemhinnornas speciella skyddande immunglobulin. Bröstmjölk innehåller dessutom bifidogena faktorer som ökar mängden av vissa probiotiska bakterier. Den viktigaste av dessa bifidogena faktorer kallas fukosylerad oligosackarid (FOS). Tidigt högt intag av gluten i modersmjölksersättning ökar risken för glutenöverkänslighet. Intag av små mängder av gluteninnehållande kost medan barnet ännu ammas har också visats ge ökat skydd.
Eftersom det kan vara en skada på tarmslemhinnan som gör att glutenfragmentet kommer in i tarmväggen bör förebyggande av tarminfektioner kunna minska risken för glutenöverkänslighet. En tidig bra probiotikauppsättning från modern och amning bör därför minska risken för sjukdom.
Försöksvis har man provat att ge bakteriella s k endopeptidaser som bryter ner de potentiellt skadliga aminosyrafragmenten från gluten. Andra metoder på försök är att hämma zonulin-vägen som annars kan göra att fragmenten kommer in i tarmväggen. Man har också provat att ge korta aminosyra-sekvenser (peptider) som kan binda till fåran på DQ2 och DQ8 något som skulle kunna hindra utlösning av inflammation i tarmslemhinnan.
Förutom ofta stor hjälp av probiotika, kan man också försöka med ett multivitaminpreparat, fiskolja och kamomill. När man hittat diagnosen glutenöverkänslighet och använt sig av glutenfri kost en period upplever många personer som att de fått ett nytt liv!
Laktosintolerans kan förebyggas och förbättras med probiotiska bakterier
Laktosintolerans innebär oförmåga att kunna bryta ner mjölksocker (laktos). Laktos är den dominerande kolhydraten i mjölk. Närvaro av tillräckligt mycket av enzymet laktas är en nödvändighet för att kunna bryta ner och ta upp beståndsdelarna av laktos från bröst- och flaskmjölk. Laktosintolerans innebär att mängden laktosnedbrytande enzym (beta-galaktosidas) är för låg i tarmväggen (brush border membrane). Detta medför nedsatt förmåga att bryta ner mjölksockret laktos. Följden blir symtom vid förtäring av mjölkprodukter.
Tre huvudtyper
• Medfödd laktasbrist. Innebär att barnet redan från första dagen reagerar på bröstmjölk eller flaskmjölk. Är extremt ovanlig
• Primär laktas-brist. Är vanligast
• Sekundär laktas-brist. Är en följd av exempelvis obehandlad glutenöverkänslighet, inflammatoriska tillstånd i tarmen och ibland kraftig maginfluensa.
Förekomst
Oförmåga att tåla laktos är ett mycket vanligt tillstånd i världen. Faktum är att de flesta människor i stora delar av världen har detta tillstånd. Endast i Nordeuropa och vissa delar av Afrika och Saudiarabien kan de flesta tåla laktos. En stor del av världens befolkning, 70-95 procent, har svårigheter att bryta ner laktos vilket leder till mag-tarmbesvär när de förtär mjölk och mjölkprodukter. I Skandinavien gäller detta enbart för 3-5 procent av befolkningen, i Finland av någon anledning för 17 procent och i Storbritannien för 5-15 procent. Varför vi i Nordeuropa kan tåla laktos är inte helt klart. Det har säkert mycket med ärftlighet att göra. Forskare menar att ”naturens mening” inte är att vi skall förtära mjölk efter amningsperiodens
slut. Då skall tarmens bildning av laktos-nedbrytande laktas starkt minska. Så är det alltså i stora delar av världen. En teori talar om att det i vissa delar av världen, som Nordeuropa, har skett en genförändring (mutation) som inneburit att laktas bildas i tarmen också hos större barn och vuxna. Detta skulle i tider av svält kunnat ha överlevnadsvärde och därför permanentats.
Symtom
Symtomen på laktosintolerans kan vara frekventa lösa och sura avföringar (pH <5.5), allmän=”” olust,=”” uppkördhet/uppblåsthet,=”” gasbildning,=”” ”körningar”=”” och=”” kolikartade=”” buksmärtor.=”” om=”” personer=”” med=”” laktosintolerans=”” förtär=”” mjölkprodukter=”” kommer=”” laktosen=”” att=”” reta=”” tarmväggen.=”” laktosen=”” kommer=”” också=”” av=”” osmotiska=”” skäl=”” att=”” dra=”” ut=”” ökad=”” mängd=”” vatten=”” till=”” tarmgången.=”” slutligen=”” kommer=”” laktosen=”” också=”” att=”” jäsas=”” av=”” tarmbakterier=”” vilket=”” leder=”” till=”” gasbildning.=””>
Diagnos
Diagnosen kan oftast ställas på sjukdomshistorien, symtombilden, symtomens koppling till förtäring av mjölk och mjölkprodukter eller symtom efter provocering eller provperiod. Diagnosen bör gärna bekräftas med laktosbelastning med mätning av ökningen av blodsockerhalten. Om personen i fråga har tillräckligt med laktas, bryts mjölksockret laktos ner till sina två beståndsdelar glukos och galaktos. Blodsockerökning mäts. Om blodsockerhalten ökar med 1.6 mmol/L eller mer kan man utesluta laktosintolerans. Är ökningen av blodsockerhalten mindre än 1.0 mmol/L talar detta för laktosintolerans. Om ökningen ligger mellan 1.1-1.6 är diagnosen oklar. Ett annat sätt är att mäta vätgashalten i utandningsluften med Vätgasmonitor E 60 efter laktosintag. Eventuellt kan man också ta ett vävnadsprov (biopsi) från tunntarmen och testa på förekomst av enzymet laktas. Ett mer avancerat sätt är att utföra genanalys på enzymet laktas.
Förebyggande och behandling
För att förebygga laktosintolerans skall om möjligt vanlig förlossning följt av amning väljas. En aktuell studie har intressant nog visat att barn som förlösts med kejsarsnitt dubbelt så ofta led av laktosintolerans. Detta betonar återigen den stora betydelsen av en tidigt förvärvad bra uppsättning av probiotiska bakterier.
En laktostolerant skall så långt som möjligt undvika mjölkprodukter. Det finns dock ofta kvar en liten förmåga att bryta ner laktos. Många laktosintoleranta klarar cirka 5 g laktos per dag. Detta är något som man själv kan testa. Det finns idag ett flertal mjölkprodukter med lågt laktosinnehåll. Intressant är att laktosintoleranta oftast klarar att äta ost som lagrats mer än tre månader. Vid så lång lagringstid bryts laktosen i osten ner till stor del. Flera studier har visat att födoämnen eller preparat med probiotiska bakterier minskar eller också tar bort symtomen på laktosintolerans (Hove et al 1999). Förklaringen är att många probiotiska bakterier har förmåga att bilda enzym med laktaseffekt. Probiotika fördröjer också passagen av föda från mage till tarm. Detta ger en förbättrad nedbrytning av födan.
Intressant är att laktosintoleranta personer inte tål att dricka mjölk men att de ofta kan klara av yoghurt och hälsofiler. Förklaringen är att dessa innehåller probiotiska bakterier som kan bryta ner laktos. Det enzym i de probiotiska bakterierna som gör detta är särskilt -galactosidas. Detta leder till minskad laktosmängd i dessa produkter.
Det finns idag dessutom laktaspreparat i form av tabletter, kapslar eller droppar.
Ökar laktosintolerans risken för benskörhet (osteoporos)?
Ingen eller låg konsumtion av mjölk och mjölkprodukter kan ge lågt intag av kalcium och vitamin D och öka risken för benskörhet. Man har också sett att risken för benskörhet på äldre dagar är något ökad hos laktosintoleranta. Det kan därför vara klokt för sådana personer att tillföra den mängd, cirka 5 g laktos/dag, som man tål. Denna mängd kan ofta ökas något genom intag av föda eller preparat med probiotika. Dessutom kan det vara klokt att tillföra kalcium och vitamin D på annat sätt.
Skyddar laktosintolerans mot tjocktarmscancer?
Laktosintoleranta personer har i regel snabbare tarmpassage av födan jämfört med icke-toleranta. Detta tros göra att cancerframkallande ämnen i tarminnehållet kan påverka tarmslemhinnan kortare tid. Ett stöd för denna teori kan vara att förekomsten av tjocktarmscancer är klart lägre i Finland än i Sverige. Självfallet kan detta även förklaras av flera andra faktorer.
Detta är ett utdrag ur boken “Sköna magkänslor”. För att ladda ned boken
klicka här!
Gå till nästa kapitel här
