Många av oss pratar nästan dagligen med kollegor, familj och vänner om vikt och kosthållning. Kvällstidningarna basunerar ständigt ut nya mer eller mindre seriösa bantningsmetoder. Och när vi nyss hade lärt oss vad BMI är kom nästa förkortning, GI. Kort sagt: Att säga att vi översköljs av information om vikten av vikten är ingen överdrift. Samtidigt är problemen, för att ta till en passande liknelse, gigantiska.
I USA beräknas mer än 30 procent av den vuxna befolkningen vara sjukligt överviktiga (BMI högre än 30, se faktaruta). Och om du tror att det där enbart gäller det stora skräpmatslandet i väster så tar du fel: Siffrorna för Sverige ser i dag ut som de gjorde i USA för några år sedan – men vi följer samma utvecklingskurvor här. Ett jätteproblem i samhället Med fetman kommer följderna. Ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes eller problem med lederna till följd av den ökade belastningen.
– Fetma är ett jätteproblem i samhället. Överviktiga är i riskgruppen för alla dessa sjukdomar, säger Anders Waldenström, professor i kardiologi vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Hur ska man då motarbeta denna trend? Ja, råden är som redan nämnts många. Men all forskning visar på att grunden till en bättre hälsa finns i några enkla regler: Rör dig mer, ät mer grönsaker och frukt, mindre socker och fett – och ät regelbundet.
För att kontrollera sin vikt finns ett antal metoder. Det enklaste är naturligtvis att ställa sig på vågen. Vikten säger en hel del om hur det står till med oss, men inte allt. Vikten i förhållandet till längden är naturligtvis också intressant, och det beskrivs i ett BMI, Body Mass Index (se mer i faktaruta). Och så har vi då midjemåttet. Något som man ofta talar om, kanske främst som en skönhetsfaktor. Men vad relativt få känner till är att det är en bra indikator på vilken risk vi löper att drabbas av följdsjukdomar till fetma. Midjemåttet säger mycket mer om det än vad vikten gör.
– Det beror på att det fett som ansamlas i bukhålan är metabolt aktivt. Det innebär att det lättare frisätts i exempelvis blodbanan, vilket bland annat ökar risken för olika hjärt-kärlsjukdomar, säger Anders Waldenström.
– Det här betyder att den som är ”äppleformad” löper större risker än den som är ”päronformad”, även om de väger lika mycket.
Få mäter midjan
Även om allmänheten är relativt ovetande om detta faktum, så ser svenska läkare bukfetma som en signifikant risk för hjärt- och kärlsjukdom. Men tyvärr har kunskapen ännu inte nått fram till alla. I en undersökning som genomfördes av ett läkemedelsföretag under 2005 uppger 65 procent av de tillfrågade patienterna att de aldrig fått någon information av sin läkare om kopplingen mellan bukfetma och risken för hjärt- och kärlsjukdom.
Bara 15 procent har fått sin midja mätt vid en läkarundersökning. Och varannan läkare (53 procent) uppger att de aldrig mäter midjemåttet. Det finns också gränsvärden för midjemåttet, antagna av världshälsoorganisationen WHO (se separat faktaruta). Vad gäller dem är kunskapen skral även bland läkarna, bara sex procent av de tillfrågade allmänläkarna i ovan nämnda studie kunde svara på vilka gränsvärdena är.
Sprida kunskap
Anders Waldenström, som också är ordförande i Hjärt-Lungfondens vetenskapliga råd, anser att något måste göras för att sprida kunskapen om midjemåttets betydelse, både till allmänheten och till läkare.
– Det kommer fler och fler vetenskapliga studier som uppmärksammar problemet för läkarna. Till allmänheten måste information ut via media, till exempel via denna artikel, menar Waldenström.
Så mäter du BMI
Både midjemått och BMI (Body Mass Index) används för att förutse risken för ohälsa som kan sättas i samband med vikten. Body Mass Index talar om relationen mellan vikt och längd, och räknas ut enligt följande formel:
Vikten i kilo / längden (i meter) i kvadrat
Det vill säga, om du är 1,75 meter och väger 73 kilo har du ett BMI som är:
73 / (1,75 x 1,75) = 23,84
Ett hälsosamt BMI anses ligga mellan 20 och 25. Under 20 anses vara undervikt, över 25 övervikt. Ett BMI över 30 anses vara karaktäriserande för fetma. Metoden kan också förfinas genom att värden för benstommens vikt skattas. Dock ger den ”vanliga” uträkningen en god uppfattning om hur du ligger till med vikten.
