Vad är egentligen ångest?
Det är viktigt att skilja på normal och sjuklig ångest eftersom det rör sig om två olika saker. Vi börjar med att öppna historieboken för en liten stund och bläddrar fram till avsnittet urtidsmänniskans leverne. De gener vi har fått nedärvda i oss passar inte in dagens samhälle men för urtidsmänniskan gällde det antingen liv eller död.
När den jagande urtidsmänniskan plötsligt ställdes inför ett hot signalerade kroppen ”fara och färde”, en positiv reaktion eftersom mekanismerna i människokroppen skärper våra sinnen där hon antingen ställs inför faktum att ta till flykt eller ställa om till försvar.
Vilket det blir är egentligen ointressant. Det är själva reaktionen som är intressant – vad som händer med och i människans kroppar i det tillståndet. Vad som händer är att hjärtat börjar bulta snabbare, vi får en ökad vakenhet, förhöjt blodtryck och andningsverksamhet, mer blod strömmar till musklerna för att öka vår styrka, svettningsprocessen accelererar och pupillerna blir större.
Den här typen av ångest kallas på fackspråk för realångest eller normal ångest vilket kan översättas till befogad rädsla. Framkallandet av ångesten har alltså en orsak, man vet vad som har framkallat känslan.
Sjuklig ångest?
Sedan finns det ångest som plötsligt, utan förvarning poppar upp och förvandlar våra tankar och medvetande och den ångesten kallas irrationell eller sjuklig ångest. En teori är att samhället har ändrats markant de senaste 10-20 åren, att klimatet har blivit hårdare, stressen mer utbredd och den konstanta strömmen av information som ständigt matar oss människor med fakta har intensifierats.
Vi kan ta ett exempel: Anta att du är i 20-årsåldern och precis har slutat gymnasiet. Du tar emot arbetsmarknaden med öppen famn men inser snart att det inte var så lätt att hitta ett arbete. Tiden går och arbetslösheten gör sig allt mer påmind och tillslut blir det en kamp mot klockan, mot dygnets alla timmar att försöka hitta på något som enkelt kan slå ihjäl timmarna. Du är inne i en hektisk period. Efter ett par månader kanske du hittar något tillfälligt arbete och det kommer en lite lugnare period. Det verkar ha ordnat sig ändå, tänker du.
Men så, när du sitter framför TV:n känner du ett våldsamt tryck över bröstet, rusande hjärta och svettrubbningar, yrsel, svindel och matthet. Du kallar på ambulans, tror att du drabbats av en hjärtattack och får komma in till akuten. I själva verket har du drabbats av en panikångestattack.
– Det här tillståndet kan i sin tur leda till bland annat torgskräck (agorafobi) eller någon annan fobi. Man får helt enkelt panik och fobier av andra paniktillstånd och fobier, ett snurrande hjul svårt att ta sig ur, säger Åza Svensson som arbetar som informatör på ÅSS (ångestsyndromsällskapet Göteborg). Det är svårt att med ord redogöra för hur skrämmande det är att leva med panikattacker, säger Åza.
Varför drabbas man av panikångest?
Vissa människor ägnar sig åt äventyrliga aktiviteter som att hoppa fallskärm, klättra i berg eller paddla kajak till exempel. Det är ett sätt att få utlopp för sina känslor eller att övervinna en rädsla.
– De personerna med benägenheten att utveckla panikångest är så att säga på andra sidan av skalan, säger Åza. Det är känslomässiga personer som ofta utlöser sin ångest genom till exempel en traumatisk upplevelse, så som en skilsmässa eller att någon närstående dör. En ångestdrabbad person uppfattar faror mycket enklare än i normala fall och oroar sig lättare än andra.
Redan i tidiga barnaår läggs grunden för ängslan och oro som till exempel kan ge uttryck i olika fobiska tankar, som att vara rädd för åskan eller spindlar. Man kan dessutom ha svårt för att ta konflikter och att visa känslor eller att säga ifrån när man känner sig ledsen eller arg. Det i kombination med personer som har mycket höga krav på sig själva kan räcka för att utlösa en panikattack, som också är återkommande med jämna mellanrum.
Ord som jag räcker inte till eller jag måste klara detta – jag får inte misslyckas tär mycket hårt på kroppen. Men det är helt individuellt hur man utvecklar sin ångest. Alla människor kommer i kontakt med ångest någon gång under sitt liv. Fler människor känner av oro och ängslan. Oro och ångest är ett stort folkhälsoproblem.
Socialstyrelsens senaste lägesrapport som kom i slutet av februari i år visar ett dystert resultat. Socialstyrelsen skriver att ”Oro och övervikt hotar folkhälsan”. Vidare kan man läsa om att allt fler uppger sig lida av ängslan, oro eller ångest, ständig trötthet eller sömnbesvär. Förr delades alla med någon form av ångest in i ett och samma fack, men för ett tiotal år sedan splittade man på begreppen och särskilde de olika tillstånden åt i olika delfack, berättar Åza samtidigt som hon skissar på ett ritblock.
Allt samman handlar om neurotiska tillstånd men det kan vara av olika karaktär och slag. De vanligaste tillstånden är: Paniksyndrom, Social fobi, Generaliserat ångestsyndrom och Posttraumatisk stressyndrom.
Hur många drabbas av ångest?
Fler och fler drabbas idag av ångestupplevelser. Om man räknar in alla ovannämnda syndrom och fobier är det mellan 2-5 procent som söker under sin livstid hjälp för återkommande paniksyndrom, (en procent män och två procent kvinnor), vilket innebär panikattacker som uppnått sin klimax inom tio minuter och dessutom har haft minst fyra attacker under den senaste månaden. Ungefär 10 procent av befolkningen upplever en isolerad panikattack en gång i livet och sedan aldrig mer.
Idag är det vårdcentralerna som ska ta hand om ångest och depressionspatienter. Även om informationen på våra vårdinrättningar är god till den här patientgruppen så har idag vårdcentralerna bara begränsade resurser att hjälpa och ofta skickas patienterna hem med mediciner på fickan. Endast vart fjärde fall identifieras och det är ännu färre som erbjuds någon behandling.
– Människor med neurotiska besvär måste få mer hjälp med samtal, säger Åza att någon lyssnar på dem till exempel genom kognitiv psykoterapi som går ut på diskussioner där patienten återberättar hur den tänker. Fast det börjar bli mer accepterat med psykiska besvär idag, säger Åza Svensson.
Egen erfarenhet
Åza har egen erfarenhet av paniksyndrom, det vill säga återkommande ångest/fobi. Hon drabbades för tio år sedan när hon var i övre tonåren, någonstans 18-19 år, det är svårt att placera exakt när, menar hon. Så länge Åza kan minas har hon alltid varit utåtriktad som person men med höga krav på sig själv. Samtidigt var hon konflikträdd och tyckte det var jobbigt att bli osams med medmänniskor.
– De första tecknen kom en gång på skolscenen på högstadiet. Det var jag och en grupp andra personer som skulle presentera något då jag plötsligt började darra okontrollerat. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan åren gick och jag sökte till journalisthögskolan och fick senare ett vikariat på GT (Göteborgs Tidningen) och därefter på Aftonbladet i Stockholm. Det här var början på en lång väg för Åza.
– Jag tyckte det var jättejobbigt att ringa till tillexempel myndigheter och ställa jobbiga frågor, att gå fram till folk på stan och ställa frågor och till och med att fika med mina arbetskamrater. Detta utlöste så småningom andra tillstånd, förklarar hon – jag fick svindelkänsla när jag åkte rulltrappa och blev tvungen att sätta mig ner och på flygplanen kände jag mig instängd.
Situationen var ohållbar hon sade upp sig och flyttade hem till Göteborg igen. Nu skulle hon böja om, varva ner och komma igen. Men efter ett tag kom grubblerierna – det kändes som ett misslyckande att ha utbildat sig till journalist, skaffat arbete och sedan varit tvungen att säga upp sig på sådana premisser. Väl hemma började hon arbeta som badvaktare på Askims inomhusbad. Efter ett tag utvecklade hon sin första panikattack och fick därefter ångest på ångest.
– Jag vågade aldrig vara ensam utan var ständigt tvungen att ha någon vid min sida. Tillslut bestämde hon sig för att be sjukvården om hjälp. Hon kontaktade sin vårdcentral och hade turen att omgående träffa rätt läkare som förstod hennes problem och vad som var på gång. Läkaren förstod att Åza drabbats av panikångest och gjorde så att hon fick kontakt med rätt instans på en gång.
–Idag har jag fått lära mig att behärska min ångest och att det inte är något konstigt.
Medicinering
Det finns mediciner att tillgå i form av lugnande och antidepressiva läkemedel, det sistnämnda även kallat lyckopiller. De lugnande medicinerna fungerar bra vid akuta behov. Problemet är bara att de kan vara beroendeframkallande. Drabbas man av ångest måste man lära sig att så tidigt som möjligt tänka lugnande tankar, eftersom det är det bästa sättet. Det viktiga med medicinering är att tillsammans med sin läkare göra upp en behandlingsplan.
