Efter en svår natt med täta, smärtsamma, men ofullständiga urineringar tog Ingvar kontakt med sin vårdcentral i Kalmar. Han uppmanades att komma in akut för att få hjälp att tömma blåsan.
– Efter urintappningen fick jag en kateter insatt, berättar Ingvar. Men man kan inte ständigt gå med urinkateter, så den togs ut efter en tid.
Återkommande besvär
Besvären återkom efter några månader och Ingvar fick åter besöka vårdcentralen akut för få hjälp att tömma blåsan. Trots att han också fick läkemedel ville problemen inte ge sig. Ingvar har nästan svårt att komma ihåg alla turer ut och in på olika vårdcentraler och urologmottagningar, för tappning eller för att få kateter insatt eller kateter uttagen. Så pågick det fram till början av år 2003, då han kom i kontakt med urologläkaren Sonny Schelin i Kalmar. Han lovade mig hjälp, minns Ingvar.
– Den 16 oktober 2003 inträffade vändningen. Då fick jag mikrovågsbehandling av doktor Schelin och ett recept på antibiotika. En vecka senare var jag på återbesök och då togs katetern ut.
Besvärsfri
Nu har det gått ett halvår och jag är helt befriad från symtom. Jag kan tömma blåsan helt, urinstrålen är kraftig och utan efterdropp. Jag kan ibland sova hela natten igenom, men det händer också att jag går på toaletten en gång om natten.
– En annan fördel är att jag inte längre omedelbart måste ge efter för urinträngningsimpulser. Jag har återtagit kontrollen av blåsan, säger en nöjd och lycklig Ingvar Wigertsson.
Bättre liv
”Varför har jag åkt på det här?!” var Ingvars spontana reaktion när blåstömningsbesvären först dök upp för tre, fyra år sedan. Perioden fram till mikrovågsbehandlingen var heller inte rolig.
– Men själva mikrovågsbehandlingen kändes inte alls. Däremot var tiden närmast efter behandlingen inte så kul. De delar av prostatakörteln som avdödats med mikrovågorna, skulle ut med urinen. Och det ställde till en del obehag. Under en kort tid fick vi åter sätta in en kateter.
–Nu efter drygt ett halvår är jag lycklig, lugn och trygg. Under jaktsäsongen kan jag sitta på pass från tidiga morgonen till sena kvällen utan att oroa mig för annat än jaktlyckan, avslutar Ingvar Wigertsson.
