Det är Gary Forrest som berättar hur han och hans två döttrar, 13 och 8 år, upplever krisen.
Hur har er vardag förändrats de senaste veckorna?
Trafiken har minskat till ett minimum och vi spenderar nästan all tid hemma. Människor har haft viss panik och bunkrat mat och toapapper. Det känns helt ologiskt, men det handlar väl om våra egna rädslor.
Vilka restriktioner har ni?
Vi ska minimera kontakten med andra människor. Vi försöker att hålla avstånden, vilket gör att det blir mycket långa köer till matvaruaffärerna. Det tar säkert tre gånger så lång tid att handla numera. Alla andra butiker och butikscentrum är stängda och restauranger får bara sälja mat för avhämtning. Vi märker av långa köer till ”drive thrue”. Centrala San Francisco ser ut som en spökstad. Det är mer eller mindre tomt på gatorna, vilket jag aldrig har varit med om tidigare. Äldre personer ska hålla sig hemma, medan yngre får gå och handla mat. I början rekommenderades ansiktsmask om man har symtom, men nu ska alla bära ansiktsmask eller halsduk.
Hur många upplever du följer restriktionerna?
Omkring 75 procent av alla bär någon form av ansiktsmask och 90 procent håller avstånden.
Hur tycker du att nyhetsflödet har varit?
Jag tycker att de flesta nyheter verkar mer eller mindre dåliga och det är svårt att veta vad som är korrekt eller inte, så jag undviker dem helst. Om det är något viktigt får jag ändå höra det på radio eller från någon annan. Jag är osäker på om USA har någon strategi överhuvudtaget. Vi har inte hört något om Sverige. Det enda vi hör om Europa är alla dödstal Italien, som ju drabbats hårt.
Hur fungerar det för er att vara i karantän?
Efter tre veckors karantän där 75 procent av alla jobben är nedstängda, likväl som alla skolorna, upplever jag att människor börjar bli frustrerade och känna viss hopplöshet. Jag är mycket social i vanliga fall och tycker att det är riktigt tufft att inte ens kunna träffa familj och vänner. Man tappar energi och livslust och jag kommer att vara oerhört glad och tacksam när det väl vänder och är över.
Eftersom flertalet jobb har stängt ner och många inte har någonting att göra ser man fler människor ute på promenader eller längre vandringar. Vissa parker blev överhopade med människor och var tvungna att stänga ner. Människor är gjorda för social interaktion och man kan helt klart se effekter av att inte minst äldre och barn lider av detta nya asociala samhälle.
Är ni oroliga?
Själv är jag inte så rädd och det kanske beror på att jag än så länge inte känner någon häromkring som drabbats. För oss är det främst media som skapar rädsla och panik. Mina döttrar är lite oroliga, men jag tror att de påverkas mycket av allt negativt på sociala medier.
Hur sysselsätter ni er?
Mina döttrar håller sig sysselsatta med läxor, sociala medier och messar till kompisar. Men jag märker att de börjar bli ordentligt rastlösa och de bråkar en del. Det finns dock även vissa fördelar. Vi pratar mer med varandra och diskuterar olika ämnen. Jag tycker att vi har kommit varandra närmare och gör fler saker tillsammans, nu när det inte finns några alternativ.
Vad har USA för strategi?
Man försöker att hitta bra och snabba tester för att kunna testa en större del av populationen. Kalifornien var snabba när det gäller att skaffa fler respiratorer och förbereda sjukvården för pandemin. New York verkar vara mest drabbat just nu.
Regeringen har avsatt en enorm summa pengar för företagen. Jag undrar vart dessa pengar ska komma ifrån eller om de bara trycker upp fler sedlar. Det känns helt galet. Fler människor än någonsin i historien ansökte om arbetslöshetspenning under förra veckan. Även jag fick ansöka. Risken är att världsekonomin kommer att haverera. Kanske behöver jag göra som vissa andra amerikaner, använda pengarna till att köpa vapen, för att skydda min familj.
