I en kommentar säger professor Gerhard Andersson, vid Linköpings universitet, som ansvarar för projektet att resultaten hittills är lovande.
Utveckla psykologiska behandlingsmetoder mot ensamhet
Ofrivillig ensamhet är ett utbrett problem, både i Sverige och andra delar av världen. Trots en ökad tillgång till sociala media och allt vad våra smarta telefoner bär med sig, visar undersökningar att ofrivillig ensamhet ökar i alla åldrar. Tidigare studier har också visat att ensamhet kan kopplas en mängd olika problem, däribland depression, kognitiva svårigheter och utveckling av Alzheimers.
Forskarna vid Linköpings universitet ville ta reda på hur man genom psykologiska behandlingsmetoder kan hjälpa denna grupp.
– Det är dags att belysa ensamheten. Det är ett stort problem som har en kraftigt negativ påverkan för många människor. Deltagarna i studien erbjuds två internetbaserade självhjälpsprogram som har gett gott resultat vid andra tillstånd och problem, förklarade Gerhard Andersson i januari 2019 när projektet stod för dörren.
Baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT)
Självhjälpsprogrammen är baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT) och deltagarna fick kontinuerlig kontakt med en behandlare under studiens gång. Behandlingen innebär en slags kartläggning av ensamheten och faktorer runtomkring.
– Under nio veckor kommer deltagarna att få arbeta med sina känslor, tankar och beteenden, bland annat genom övningar. Förhoppningen är att dessa personer ska förändra saker i sitt liv och att välbefinnandet ska öka.
Gerhard Andersson kommenterar studien till Vetenskapsradion och liknar behandlingen vid en nätkurs som innehåller bland annat konkreta exempel som hjälper användaren att börja med för dem meningsfulla aktiviteter som en väg ur ensamheten. Ett fyrtiotal ofrivilligt ensamma har genomgått behandlingsprogrammet, och en uppföljningsstudie pågår just nu.
Lovande resultat
Gerard Andersson säger till radion att stöttningen från behandlaren gör att det går lite lättare, snabbare, är mer interaktivt, och att man får snabbare återkoppling när man jobbar med att förändra sin situation. Och resultaten hittills är lovande, menar Gerard Andersson.
– Ja, i likhet med ganska många studier vi har gjort på internetbaserad behandling här i Sverige, så tycks det här fungera. Det brukar se ut så att ungefär en tredjedel får stora förbättringar, ungefär hälften får klara förbättringar, och så har vi en grupp som kanske inte blir så förbättrade.
