Det visar en studie i norra Sverige där personer med olika inkomst och utbildning själva fått beskriva sin hälsa. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften International Journal for Equity in Health.
Tolv olika hälsoindikatorer
Forskare vid Umeå universitet har genomfört en studie av trender i hälsoutvecklingen för grupper med olika inkomst och utbildning i norra Sverige. Det är tolv olika hälsoindikatorer så som övervikt, diabetes, stress, depression, rökning och fysisk inaktivitet som har studerats och jämförts med socioekonomiska data om utbildningsnivå och inkomst.
Grundmaterialet kommer från folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor som mer än 30 000 slumpvis utvalda individer i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland/Härjedalen deltagit i. Forskarna har jämfört åren 2006, 2010 och 2014.
Hälsoskillnaderna har ökat
Att hälsan är ojämnt fördelad i befolkningen är i och för sig känt. Det nya med studien vid Umeå universitet är att man har tagit med olika typer av ohälsa i jämförelse med både inkomst och utbildning, istället för att som i tidigare forskning bara titta på en hälsoindikator och en specifik social eller ekonomisk faktor. Studien visar att hälsoojämlikheterna totalt sett har ökat.
– Sammantaget ser vi en utveckling med bestående eller ökade hälsoklyftor där personer med högre inkomst eller längre utbildning generellt har bättre hälsa än personer med lägre inkomst eller kortare utbildning. Dessutom har skillnaderna i många fall blivit större över tid, säger Kinza Degerlund Maldi, forskare vid Umeå universitet och studiens huvudförfattare.
Största ökningen mellan grupper med olika inkomst
Den största ökningen av hälsoklyftan står skillnaden mellan grupper med olika inkomst för, medan skillnaden mellan grupper med olika utbildningsnivå inte har ökat lika mycket. Exempelvis var förekomsten av långvarig sjukdom år 2014 cirka 20 procentenheter högre bland kvinnor inom gruppen med lägst inkomst jämfört med dem med högst inkomst, medan samma skillnad mellan grupper med kortast respektive längst utbildning var sju procentenheter.
Bland män var depression 23 procentenheter vanligare hos dem med lägst respektive högst inkomst, medan skillnaderna i depression mellan utbildningsgrupper bara var två procentenheter.
– Det finns knappast anledning att anta att situationen om ökade hälsoklyftor är unik för bara norra Sverige. Resultaten understryker därför betydelsen av att åtgärder sätts in för att minska ojämlikheterna i hälsa i första hand det område vi har undersökt, men mest troligt i hela landet, säger Frida Jonsson vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa och medförfattare till studien.
