Vete är idag ett av världens största födoämne och ger uppskattningsvis 50 % av kaloriintaget i både industrialiserade länder och utvecklingsländerna, där konsumtionen av vete successivt ersätter ris. 2012 skapades en ny nomenklatur för glutenrelaterade tillstånd, som alltså numera är mycket mer än ”bara” celiaki utan en hel familj av sjukdomar.
Kronisk tarmsjukdom
Celiaki är en kronisk tarmsjukdom i tunntarmen, som är immunologiskt förmedlad och orsakas av exposition för gluten hos genetiskt predisponerade individer (se referens 2 för mer information). Gluten är en allmän term för en viss sorts äggviteämnen som finns i vete (gliadiner och gluteniner), råg (secalin) och korn (hordein). Däremot har havre inte visat sig vara immunogent för individer med celiaki. Celiaki uppfattas som en tarmsjukdom, undergång av tunntarmsluddet som i sin tur ger förlust av upptaget av näringsämnen men kan också ge en mängd helt andra symtom, som liknar andra sjukdomar och dessutom icke-specifika symtom som ledvärk, huvudvärk och svängande sinnesstämningar. Det är följaktligen av stor vikt att tänka på glutenintolerans i utredningen av diverse symtom och ha en låg tröskel för att utesluta detta tillstånd. Förekomsten av celiaki brukar anges till 1 % (och för varje identifierad person finns det minst 5-6 till som inte fått diagnosen). Celiaki kan börja vid vilken ålder som helst, alltifrån barn till äldre vuxna. Det finns stränga kriterier för att ställa diagnosen celiaki.
Symtomatisk – Symtomen från magtarmkanalen är diarré, viktförlust, uppspänd buk och förstoppning. Övriga vanliga symtom är kronisk trötthet, blodbrist (anemi), minskad bentäthet, led och muskelsmärtor, epilepsi, inflammation i munslemhinnan och nervskador i kroppens perifera nerver.
Tyst – ger inga symtom utan kan bara avslöjas med serologiska (immunologiska) tester.
Potentiell– symtomlös med flera riskfaktorer, typ HLA gener och ärftlighet.
Behandling
Behandlingen av den klassiska glutenorsakade sjukdomen – celiaki- är gluten fri kost i hela livet. Av olika skäl räknar man numera med att 17-45 % av vuxna håller en glutenfri kost på lång sikt. Dock finns det också nu långt gången klinisk forskning (pågående kliniska prövningar) inom framförallt tre områden. (1) Avgiftning av gluten har försökts med framgång med två enzymer som bryter ned gluten i magsäcken. Kliniska försök har hittills varit framgångsrika med dessa s.k. glutenaser och skulle om de fortsätter att visa sig effektiva medföra att glutenkänsliga personer kan äta så mycket gluten de vill. (2) Förändring av tarmens genomsläpplighet. Ett ämne som kallas ”larazotid acetat” är ett äggviteämne som kontrollerar cellförändringar som beror på gliadin och cytokiner. Kliniska (dubbel-blind placebo kontrollerade) studier har visat högst påtagliga resultat för att minska både magtarmsymtom och de icke magtarmrelaterade symtomen. Flera kliniska studier pågår men substansen förefaller mycket lovande i behandlingen av celiaki. (3) Förändring av immunsvaret.
Celiaki är en autoimmun sjukdom och andra autoimmuna sjukdomar som reumatoid arthrit, diabetes mellitus typ 1 och inflammatorisk tarmsjukdom har bidragit till forskningen inom området. Vid celiaki bildas i ett tidigt inflammatorisk stadium s.k. cytokiner och det är just mot dessa som man försöker finna antikroppsbaserade behandlingar. Kliniska säkerhetsstudier har varit framgångsrika och fortsatta kliniska studier är på väg. De nya behandlingsmetoderna har visats vara säkra och effektiva men det återstår att visa att de är riktigt effektiva på lång sikt.
Gluten ataxi
Gluten ataxi (rubbning av samordningen av muskelrörelser) är nog det mest dramatiska tillståndet av immunsvaret på gluten. Det definieras som i övrigt oförklarad sporadisk ataxi med närvaro av antikroppar, som vid glutenintolerans, i blodet. Mycket få har besvär med några magtarmsymtom, även om det hos ungefär en tredjedel av de drabbade finns skador och bortfall av tarmluddet som vid celiaki, men däremot domineras symtombilden av bristfälligt uttal (dysartri), rubbning i funktionen av talets stämband (dysfoni), nystagmus (ofrivilliga krampaktiga rörelser hos ögongloberna) och tecken på störningar i lillhjärnans funktion. De ofrivilliga muskelrörelserna i benen gör det allt svårare att gå samtidigt som de andra neurologiska besvären blir värre.
Behandlingen är glutenfri kost och patienten skall följas under ett års tid också med blodprover.
Dermatitis herpetiformis
Dermatitis herpetiformis (kallas också Duhrings sjukdom) är en herpesliknande hudinflammation med klåda och kroniskt förlopp där små varfyllda blåsor bryter fram av och till. Sjukdomen är något vanligare hos män. Förändringarna i huden sätter sig oftast på sträcksidorna av armbågarna (90 %), knäna (30 %) och på skuldrorna, ländryggen, skinkorna och i ansiktet. Man får ofta klåda och en brännande känsla i huden innan hudblåsorna visar sig.
Det är ganska ovanligt med magtarmsymtom, även om biopsi från tarmen visar slemhinneskador som vid celiaki. Det finns typiska antikroppar i blodet för glutenintolerans och typisk sjukdomsbild i huden när man tar ett vävnadsprov. Man brukar säga att dermatitis herpetiformis är celiaki i huden.
Veteallergi
Veteallergi definieras som en ogynnsam (skadlig) reaktion hos immunsystemet för proteiner som finns i vete. Diagnosen kan vara svår men kräver slutligen provokation med att äta vete. Till skillnad från celiaki ger inte veteallergi någon bestående skada i magtarmkanalen.
Andningsvägar är en typisk inandningsallergi som drabbar lite över 4 % av bagare efter ett år i yrket och 8 % efter två år som bagare. Symtomen är klåda och svullnad i mun, näsa, ögon och hals, ofta med hudutslag eller svullnad i huden. Från luftvägarna blir det ett pipande, väsande biljud. Magtarmkanalen omfattas också med gasbildning och uppblåst mage och diarré. Veteallergi kan ibland ge livshotande s.k. anafylaktisk chock.
Matallergi är den klassiska formen av veteallergi som drabbar magtarmkanalen, huden och ibland andningsvägarna.
Veteorsakad ansträngningsanafylaxi är en mycket speciell form av veteallergi och som utlöses av fysisk ansträngning efter att ha ätit vete. Man vet att det är ett särskilt äggviteämne, 5-gliadin, som fungerar som utlösande mekanism. Hos vissa personer får man urticaria eller anafylaxi om man anstränger sig inom 3 timmar efter intag av vete men hos vissa kan det också uppträda om man äter vete direkt efter ansträngning. Pricktest på huden och analys av immunoglobulin (IgE) kan hjälpa till att ställa diagnos men säker diagnos får man först med provokation med vete.
Kontakt urtikaria (nässelutslag) är en mycket ovanlig form av veteallergi är kontakturticaria (nässelutslag) efter hudkontakt med vete.
”Non-celiac gluten sensitivity”
”Non-celiac gluten sensitivity” (NCGS) har helt nyligen kommit in som medicinsk tillstånd i familjen glutenrelaterade sjukdomar. Det första fallet beskrevs 1978. Tillståndet har fått mycket uppmärksamhet de senaste 10 åren men förekomsten i befolkningen är oklar, i undersökningar varierar det mellan 0.63 % till 6 % och har ett förhållande kvinnor till män på 6:1.
Det är i alla fall kännetecknande för tillståndet att det förbättras avsevärt med en glutenfri kost.
Högre halt gluten
Den glutenfria marknaden i USA beräknas nu omfatta 15-20 % av hela befolkningen. Den mycket stora ökningen av glutenrelaterade sjukdomstillstånd beror delvis på medicinska framsteg, som har kopplat gluten till sjukdomar, men också på mekaniseringen av jordbruk och den ökade användningen av pesticider som har gett nya typer av vete med ett högre innehåll av sjukdomsframkallande äggviteämnen, gluten. Vidare innehåller bröd och bageriprodukter en högre halt av gluten numera beroende på att degen får jäsa kortare tid. Det är viktigt att diagnosticera eller utesluta celiaki korrekt innan man sätter andra diagnoser och påbörjar behandlingen och sen har en god uppföljning av patienten under livet.
Men framförallt är det numera viktigt att tänka på gluten som bakomliggande orsak till en individs sjukdomssymtom.
