Att ha ont i ryggen, ofta i ryggslutet, och att smärtan blir värre på natten är typiska symptom för inflammatorisk ryggsjukdom, eller ankyloserande spondylartit som är det medicinska begreppet. Kortfattat kan man förklara sjukdomen med att att benen vid ledbandsfästena i ryggen blivit inflammerade och ömmar eller ger upphov till stark smärta. Inflammatorisk ryggsjukdom är den svenska benämningen på axial spondylartrit, SpA, och innefattar en grupp sjukdomar.
Med åren kan inflammationen leda till benförstöring och ökad nybildning av ben i korsbenslederna eller mellan kotorna. Då benämns tillståndet som ankyloserande spondylit eller, som man tidigare kallade den; Bechterews sjukdom ( efter den ryske läkaren som var först med att göra en klinisk beskrivning av sjukdomen på 1890-talet).
Ankyloserande spondylit (AS)
Ankyloserande spondylit är den svåraste bland inflammatoriska ryggsjukdomar. Mellan 0,25 och 0,5 procent av den svenska befolkningen har inflammatorisk ryggsjukdom. Det innebär att mellan 20 000 och 30 000 är drabbade. Cirka hälften av dessa uppskattas ha ankyloserande spondylit.
Det ska sättas i relation till att reumatiska besvär och ledbesvär är de mest frekventa kroniska tillstånden i landet.
Var femte svensk är drabbad av långvarig sjukdom i rörelseapparaten
Nästan var femte svensk uppgav att de har en långvarig sjukdom relaterad till rörelseorgan när Statistiska Centralbyrån undersökte levnadsförhållanden i Sverige. Den i sammanhanget sällsynta förekomsten av just ankyloserande spondylit kan vara en anledning till att det många gånger dröjer innan patienterna upptäcks.
– Bland alla de patienter som söker hjälp för ryggsmärta kan det vara svårt att urskilja de som kan ha ankyloserande spondylit. Överlag är det svårt att ställa diagnosen inflammatorisk ryggsjukdom kliniskt, säger Lennart Jacobsson, professor och överläkare i reumatologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
Svårt att beskriva symtom vid smärta i ryggen
Gerd-Marie Alenius, överläkare i reumatologi vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, menar att det hela även kan försvåras av att patientens besvär kan komma och gå och att patienten själv ibland kan ha svårt att beskriva sina symtom. Det är orsaken till att många i den här patientgruppen får vänta i mellan fem till tio år efter de första symtomen innan de får en säker diagnos.
– Det får till följd att patienter riskerar att missa behandlingar som skulle kunna förbättra deras livskvalitet, säger Gerd-Marie Alenius.
Symtom vid inflammatorisk ryggsjukdom
Ett kännetecken vid AS är att man är extra stel och kan känna smärta i ryggen efter att kroppen vilat länge. Besvären upplevs ofta som värst på morgonen.
– Vissa har så ont att de inte kan sova en hel natt utan måste gå upp och röra på sig efter ett par timmar, säger Lennart Jacobsson.
Ett annat kännetecken för inflammatorisk ryggsjukdom är att symptomdebuten sker vid unga år. De allra flesta får sina första symptom när de är mellan 20 och 30 år gamla, få är över 40 år när de får inflammatorisk ryggsjukdom.
– Om det framkommer att patienten stämmer in på de kännetecknen finns det anledning att misstänka att det kan röra sig om inflammatorisk ryggsjukdom och då bör man gå vidare med ytterligare steg för att kunna säkerställa diagnos, säger Gerd-Marie Alenius.
För att gå vidare i undersökningen kan man göra en röntgenundersökning av ryggen. Undersökningen kan visa att lederna i korsryggen och mellan kotorna stelnat vilket styrker diagnosen. Ofta kan man även behöva göra en magnetröntgen för att på så vis hitta inflammation i bäckenbenslederna. Andra prover som kan visa på graden av inflammation är blodprover som SR (sänka), CRP (snabbsänka) och Hb (blodvärde).
Symtom vid inflammatorisk ryggsjukdom
- Du upplever ditt sjukdomstillstånd som bättre vid fysisk aktivitet.
- Det gör som mest ont på natten eller på tidig morgon.
- Sjukdomen börjar smygande.
- Sjukdomen har sin debut innan patienten blivit 40 år.
- Tillståndet blir inte bättre vid vila.
Vården bör vara uppmärksam på inflammatorisk ryggsjukdom
Både Lennart Jacobsson och Gerd-Marie Alenius var med i Socialstyrelsens arbete med att ta fram nationella riktlinjer för sjukdomar i rörelseorganen och var speciellt delaktiga i expertgruppen som tog fram lämpliga åtgärder för hur inflammatorisk ryggsjukdom ska diagnostiseras och behandlas.
De framhåller att läkare och annan vårdpersonal för det första bör vara uppmärksamma på de signalement som kan tyda på att patienten har just inflammatorisk ryggsjukdom.
Det kan leda fram till diagnosen inflammatorisk ryggssjukdom:
- Patienten har flera de karakteristiska symptomen för sjukdomen.
- Patienten har den genetiska vävnadstypen HLA-B27.
- Patienten har själv andra inflammatoriska besvär som psoriasis, inflammatorisk tarmsjukdom, ögoninflammation, svullna leder eller hälsenor eller har nära släktingar som har det.
- Magnetkameraundersökning visar på inflammation i ryggbenen.
Magnetkameraundersökning vid inflammatorisk ryggsjukdom
I de nationella riktlinjerna föreslår man att en magnetkameraundersökning kan göras på de patienter som misstänks kunna ha inflammatorisk ryggsjukdom.
– Magnetkameraundersökningar har bättre diagnostiska egenskaper jämfört med konventionell röntgen. Inflammatoriska förändringar i benet kan exempelvis inte ses med konventionell röntgen, förklarar Lennart Jacobsson.
Båda experterna understryker att det är den sammantagna bilden av patientens symtom, möjliga ärftlighet och magnetkameraundersökning som kan leda fram till en säker diagnos.
Ankolyserande spondylit kan vara ärftlig
Det är inte klarlagt vad som orsakar inflammatorisk ryggsjukdom men forskningsstudier har visat att det finns genetiska kopplingar. Har nära släktingar till patienten exempelvis samma sjukdom eller andra inflammatoriska besvär som psoriasis, inflammatorisk tarmsjukdom eller ögoninflammation är sannolikheten större att drabbas. Inte sällan har patienten själv något av dessa symptom.
Man har också sett att de som har ankolyserande spondylit har en speciell vävnadstyp som tyder på ärftlig benägenhet. Ett positivt fynd av vävnadstypen räcker emellertid inte ensamt för att kunna ställa diagnos.
Så behandlas patienter med inflammatorisk ryggsjukdom:
- De allra flesta blir hjälpta av så kallade NSAID-läkemedel som har antiinflammatorisk effekt och lindrar smärta och feber.
- Sjukgymnastisk eller annan rehabilitering.
- TNF-hämmare i de fall då NSAID-läkemedel inte gett tillräcklig effekt.
NSAID-läkemedel vid inflammatorisk ryggsjukdom
Ankyloserande spondylit behandlas oftast med icke-steroida antiinflammatoriska och smärtstillande läkemedel, så kallade NSAID-läkemedel. De har ofta god verkan och få bieffekter. För vissa patienter med akyloserande spondylit har dessa läkemedel dock inte tillräcklig effekt och för dem kan så kallade TNF-hämmare vara aktuellt.
TNF är ett signalämne som bland annat utsöndras av de vita blodkroppar som deltar i den inflammatoriska processen vid ankyloserande spondylit. Enkelt uttryckt kan man säga att läkemedlet stoppar den pågående inflammationen. Däremot har man inte kunnat se att behandlingen förhindrar förbeningar.
Sjukgymnastisk behandling vid ryggsjukdom
Vid inflammatorisk ryggsjukdom är det också viktigt att snabbt påbörja sjukgymnastisk behandling eller någon annan typ av rehabilitering.
Genom att få hjälp med fysisk träning kan patienten behålla rörligheten i lederna, styrka i musklerna och minska smärtan.
Förhöjd risk för hjärt- kärlsjukdom vid inflammatorisk ryggsjukdom
Vid inflammatorisk ryggsjukdom finns hög risk för att drabbas av andra inflammatoriska åkommor och man har även sett en förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom. Vid samsjuklighet är det betydelsefullt att vården får den sammantagna bilden för att kunna göra rätt bedömningar.
– Det kan hända att patienten har mer besvär av en ögoninflammation, irit, än av ryggsmärtan och bör då i första hand få behandling för det. Med rätt behandling kan den som har inflammatorisk ryggsjukdom kanske inte göra precis allt men i stort sett leva det liv som han eller hon önskar, avslutar Gerd-Marie Alenius.
—
