IBS är vanligast hos kvinnor och börjar oftast i 30-40-årsåldern. Tidigare har IBS benämnts som funktionell tarmsjukdom och ansetts ge symtom utan påvisbara orsaker. Nu diskuteras alltmer om orsaken till besvären kan vara inflammatoriska förändringar i tarmens nervssystem som leder till en bristande kommunikation mellan centrala och perifera nervsystemet.
Symtom och besvär på IBS
Vid IBS är buksmärta och avföringsbesvär huvudsymtomen. Man får ont i magen, vilket vanligen går över när man tömmer tarmen. Avföringen kan växla mellan förstoppning och diarré, och det även är vanligt att man har besvär med gaser och inte känner sig klar trots att man nyss varit på toaletten. Dessa besvär ska ha förekommit under en längre period än vad en vanlig magsjuka gör.
Men det finns även andra besvär man kan uppleva i samband med denna åkomma. Utöver att tarmen känns irriterad kan man också ha symtom från i matstrupe och magsäck. Det leder i sin tur till att man känner sig illamående.
Andra kroppsdelar som kan få en ökad retbarhet i samband med sjukdomen är könsorgan och urinvägar. Det kan leda till att man behöver kissa oftare och det kan därför ibland förväxlas med blåskatarr. Man kan även känna det som om man har ett tryck i underlivet. Kvinnor med IBS kan också känna av smärta under samlag samt få mensvärk.
Andra symtom som kommer på grund av att man har ont i magen och är orolig är hjärtklappning, svettningar, huvudvärk samt att man kan känna av en stor trötthet.
Förekomst och utredning vid IBS
IBS debuterar vanligen i tonåren, och sällan efter 40 års ålder. För att ställa diagnosen ska patienten haft besvär minst en dag per vecka under de senaste tre månaderna, och besvär (om än glesare) sedan åtminstone sex månader.
En läkare tar prover för att fastställa diagnosen, och utesluta andra bakomliggande sjukdomar. Utöver blodprov och avföringsprov görs vanligen också en undersökning där man tittar in i ändtarmen med ett så kallat rektoskop.
Man delar in sjukdomen i undergrupper beroende på avföringens konsistens. De diagnoser som finns är förstoppnings-IBS (IBS-C), diarré-IBS (IBS-D), blandad IBS (IBS-M) och en typ kallad IBS-U som inte kan klassificeras till någon av de tidigare nämnda grupperna.
Behandling av IBS
Det fungerar ofta så att man har återkommande besvär av olika grad under flera år. Dessa kan lindras genom att man undviker viss mat. Många är hjälpta av metoden FOD-MAP som innebär att man bland annat undviker fruktos, laktos, vete, korn, råg, baljväxter, lök, socker och sötningsmedel. Viktigt är att få hjälp av dietist med den nya kosthållningen.
Det finns ingen medicin som botar åkomman men däremot finns det läkemedel som minskar besvären. Alla råd gäller givetvis inte alla former av IBS utan man får själv testa sig fram vad som fungerar och inte fungerar för en själv. Men ofta fungerar regelbundna toalettbesök, kostförändringar och motion för de allra flesta.
Man bör söka vård om man inte tycker att besvären lindras av egen behandling och om det stör ens dagliga liv. Man bör även kontakta en vårdcentral om man är över 50 år och får besvär som tidigare inte funnits, om man då till exempel snabbt går ner i vikt eller tappar sin aptit, får diarré som håller i sig längre än en vecka eller om man har blod i sin avföring eller att avföringen är svart.
IBS kan även leda till att man får depression, att man känner sig stressad och orolig vilket i sin tur leder till fler besvär. Man bör därför tänka över sin livssituation och se om det finns faktorer man kan ändra på för att lätta på besvären.
