Myelodysplastiskt syndrom,MDS, är vanligare hos äldre men kan drabba människor i alla åldrar. Sjukdomen är också vanligare hos män än hos kvinnor.
Detta är MDS -myelodysplastiskt syndrom
Om de blodbildande stamcellerna (omogna benmärgsceller) inte har förmåga att producera mogna blodceller av olika typer, röda och vita blodkroppar samt blodplättar, störs den normala blodbildningen. Denna störning orsakar MDS.
Själva begreppet MDS bildades på 1980-talet och varje år beräknar man att cirka 500 svenskar drabbas. Det är mestadels äldre som drabbas och man har sett en ökning. Ökningen tror man delvis beror på det faktum att man i dag lättare kan hitta och diagnostisera sjukdomen, men även på att vi blir äldre. Majoriteten av de som drabbas av MDS är äldre än 55 år.
Risken att drabbas av MDS är större om du tidigare har behandlats med cytostatika, man kan även se att höga doser av joniserande strålning (strålbehandling, strålolyckor) ökar risken. Det gäller dock endast högre doser, vid lägre strålning kan man inte se att samma risk föreligger. Förutom dessa så är riskfaktorer vid MDS relativt okända, frånsett den kemiska substansen bensen.
Riskfaktorer för MDS:
- Ålder
- Tidigare behandling med cytostatika
- Joniserande strålning
- Bensen
Symtom vid MDS
Störningar i blodbildningen kan leda till att du drabbas av anemi, det vill säga blodbrist. Antalet vita blodkroppar är lågt och antalet blodplättar minskar. I vissa fall ökar antalet blodkroppar och sjukdomen liknar då en kronisk leukemi.
MDS börjar ofta med en lättare sänkning av blodvärdet och/eller vita blodkroppar och/eller trombocyter (blodplättar). Därefter försämras sjukdomen vanligtvis långsamt och bristen på olika blodkroppar blir allt med tydlig och i 30 procent av fallen utvecklas en akut myeloisk leukemi.
Vanliga symtom vid MDS:
- Trötthet
- Muskelsvaghet
- Andfåddhet
- Hjärtklappning
- Yrsel
- Blekhet i hud och slemhinnor
- Infektionskänslighet
- Blodförgiftning
- Infektioner i hud- och slemhinnor
- Svamp i munhåla/matstrupe/huden
- Ökad risk för blödning
- Lättare för att få blåmärken
- Blod i urin/avföring
Det förekommer även feber, ledvärk, allergiska hudutslag, svettningar och obehag från buken. Symtomen kan variera från inga besvär alls (ofta tidigare eller vid lindriga former av MDS) till allvarliga besvär som då orsakas av bristen på olika sorters blodkroppar.
Att ställa diagnosen MDS
Visar ditt blodprov låga värden av röda blodkroppar, vita blodkroppar och/eller blodplättar finns det orsak att misstänka MDS, men för att säkerställa diagnos behöver man göra ytterligare utredning.
Det görs oftast i form av två separata benmärgsprover med några månaders mellanrum. Det är en undersökningsmetod som med lokalbedövning inte är särskilt smärtsam, men du kan uppleva ett kort obehag. Utöver att undersöka cellerna i benmrägen kan provet också användas för en genetisk undersökning. Det behövs dels för att ställa rätt diagnos, men också för att få information om prognosen.
Behandling av MDS
Sjukdomsbilden vid MDS skiljer sig från patient till patient, vilket även påverkar behandlingen. Den blir baserad på varje patients individuella behov. Målet med behandlingen är att lindra symtomen och samtidigt bromsa sjukdomsförloppet, något man vill uppnå utan att du som patient får för svåra biverkningar. Man försöker även i behandlingen förebygga risken för att utveckla akut myeloisk leukemi.
Transfusioner Vid lindrigare former av MDS kan man sätta in transfusioner av röda blodkroppar och blodplättar och behandla med antibioitka mot infektioner. Injektioner av tillväxtfaktorer (erthropoietin) för röda blodkroppar kan ibland göra att blodbildningen förbättras så att blodtransfusioner inte behövs.
För patienter som har en allvarligare form av MDS krävs det en mer mångbottnad och många gånger aggressiv behandling.
Cytostatika Man kan sätta in stödbehandling med låga doser cytostatika eller intensivbehandling med cytostatika.
Stamcellstransplantation Stamcellstransplantation kan även det vara en aktuell behandlingsmetod för ”yngre” patienter.
Hypometylerande läkemedel Hypometylerande läkemedel hjälper till att återaktivera vissa styr-gener i cellerna och man kan då i vissa fall ”skjuta tillbaka” sjukdomen till en mer lindrig form eller till och med normalisera benmärgen.
Tillväxtfaktorer i injektionsform. Tillväxtfaktorerna stimulerar bildningen av röda och vita bodkroppar.
Vilken eller vilka behandlingsmetoder man väljer bygger på hur allvarlig sjukdomen är, vilken ålder du som patient har och även ytterligare sjukdomsrisk och helhetshälsa.
Att leva med MDS
Det pågår forskning inom området MDS för att förstå sjukdomen mer samtidigt som man försöker hitta nya metoder för diagnostik, prognostisering och försöker pröva nya läkemedel och behandlingsstrategier.
MDS är en ovanlig sjukdom och det gör att man behöver samarbeta mycket närmre mellan olika länder för att gemensamt ta fram studier som gör att man kan lära sig med om MDS. Idag anses MDS vara en sjukdom som är svår att bota och behandlingen går många gånger ut på att mildra de symtom som uppstår och bromsa själva sjukdomsförloppet. Att sjukdomen är mycket individuell gör att det är svårt att förutsäga några prognoser – däremot vet man att följsamhet i behandlingen, dialog med behandlande läkare och kontinuitet ger bästa förutsättningarna för en väl avvägd behandling.
Källa: Blodcancerförbundet, Cancerfonden
