En diabetes-diagnos är en stor omställning för familjen. Det startar även en inledande insats som går ut på att bland annat utbilda barnet och familjen om sjukdomen men även ställa in behandlingen och få den att fungera samt lära sig att kontrollera blodsockret. En vårdperiod som har kunnat pågå i upp till tre veckor och då vanligtvis på ett sjukhus.
Vård i hemmet
På senare år har man istället valt att på vissa håll ge den här inledande vårdinsatsen i hemmet alternativt i en hemmaliknande miljö i nära anslutning till sjukhus.
Den här förändringen i hur man hanterar det inledande skedet när ett barn diagnostiseras har genomförts utan att man har haft något tidigare bevis för vilken metod, sjukhus eller hemmamiljö, som fungerar bäst.
Lika effekktiva men med stora skillnader
Irén Tiberg är barnsjuksköterska på barnmedicinska kliniken vid Skånes universitetssjukhus i Lund och hon har gjort en jämförelse mellan de två metoderna.
I studien ingick totalt 60 familjer där hälften fick vård på sjukhuset och andra halvan i en hemlik miljö på sjukhusområdet tillsammans med familjen och med stöd av diabetessköterska.
Irén Tibergs studie visade att båda metoderna var lika effektiva men att skillnaden i kostnader efter sex månader var 27 procent lägre vid vård i hemmiljö jämfört med vård på sjukhus.
Underlättar för vården och nöjdare familjer
Studierna visade också att familjer som fick vård i hemmiljö var nöjdare än familjer som fick vård på sjukhus.
En annan fördel var att vård i hemmiljö underlättade för diabetessköterskan att se hur familjens vardag fungerar. Diabetessköterskan kan då lättare lokalisera riskfaktorer och möta vardagsproblem för att på så vis kunna förstå de problem som skulle kunna uppstå i samband med en diabetesdiagnos.
Vård i hemmiljö visade sig även vara lika trygg som vården på sjukhus. Till Dagens Medicin säger Irén Tiberg att hon nu kommer att arbeta med en uppföljning efter två år och att om resultatet ser lika bra ut efter två år så “kommer vi i Lund och Malmö att successivt införa vård i hemmet för de barn som inte behöver sjukhusvård på grund av sitt medicinska tillstånd”.
