Det är forskare vid Linköpings universitet som har utvecklat ytbeläggningen, som för första gången har testats på människa. Så som ingreppet fungerar i dag skruvas implantat in i käkbenet och efter det kan det dröja mellan fyra och sex månader innan benet runt skruven läkt och blivit tillräckligt starkt. Först då kan patienten ha nytt av ingreppet.
Starkare implantat
Metoden med ytbeläggningen har i flera djurtester visat att benet runt implantatet blir tätare och starkare på kortare tid. Ytbeläggningen består av ett nanometertunt proteinskikt som fästs på metallytan. På proteinet sitter ett läkemedel av typen bisfosfonat, som i vanliga fall används mot benskörhet.
Med goda resultat från djurstudierna ville forskarna testa metoden även i människor. 16 patienter försågs med minst två implantat, ett vanligt och ett som hade blivit ytbehandlat. Varken patienten eller tandkirurgen visste vilket som var vilket, då implantaten var likadana i övrigt.
Lovande resultat
Sex månader senare kunde man mäta att skruven med det tunna proteinskiktet satt fast klart mycket starkare än den andra skruven. Detta gick att se på 15 av de 16 patienterna. Dessutom kunde man redan efter två månader se godartade tendenser intill de behandlade skruvarna via röntgen. Inte blev det några komplikationer till följd av metoden heller.
Professor Per Aspenberg var den som kom på idén att utnyttja bisfosfornat på det här viset. Han säger att det är första gången i historien som man har lyckats med att göra benet starkare kring ett implantat med hjälp av ett lokalt läkemedel i patienter.
Ett företag i Linköping jobbar nu med att försöka kommersaliesera ytbehandlingen så att den kan användas för olika typer av implantat i ben.