Medicineringen är inte alltid medicinskt motiverad och kan – till skillnad från dess syfte – rent av försämra livskvaliteten för personen i fråga. De negativa effekterna sker då helt i onödan, om man tänker sig att det egentligen inte finns ett behov för de olika läkemedlen.
Ökad risk med fem eller fler mediciner
Med mer än fem mediciner ökar risken för negativa effekter dramatiskt, ändå är det ett sparsamt arbete som görs för att minska antalet läkemedel. Detta säger Inger Nordin Olsson, tillsynsläkare vid Socialstyrelsen och den som står bakom undersökningen.
Det är snarare så att behandlingen av läkemedel har ökat de senaste decennierna. Med för många olika mediciner ökar dessutom risken för dödsfall, sjuklighet, fall och frakturer, förvirring med mera. Utifrån beräkningar går det att se att femton procent bland de som vårdas på sjukhus för något är orsakat av medicineringen. I nio av tio fall hade det kunnat förebyggas.
Det Inger Nordin Olsson har gjort är att undersöka effekten av läkemedelsbehandling på äldre ur olika perspektiv. Den ena gällde patienter i åldrarna 75 år och uppåt, som bodde i vanligt boende och hade regelbundet intag av fem mediciner eller mer.
Sämre livskvalitet med olämplig medicinering
Undersökningen visade förvånansvärt många fall av olämplig och onödig medicinering. Ett synligt samband var att dåligt anpassad behandling hängde ihop med sämre livskvalitet för personerna i testgruppen.
Det anmärkningsvärda är hur många mediciner som ordineras utan en skälig anledning – och utan att ha ett mål. Det kan verka ofarligt för vissa mediciner, men bland de onödiga medicinerna fanns även värktabletter, sömnmedel, urindrivande läkemedel och antidepressiva läkemedel. Det värsta var dock att de i vissa fall fann blodförtunnande läkemedel.
Dessutom visade granskningen flera andra brister, exempelvis underförskrivning av läkemedel, feldosering och bristfällig information till patienterna om hur läkemedlet skulle brukas.
Äldre mer utsatta
Dock gäller inte den försämrade livskvaliteten för alla och det är viktigt att komma ihåg. Tvärtom har de moderna läkemedlen hjälpt ett stort antal människor, men de biter inte lika bra på äldre med flera sjukdomar. Då har det istället lett till en alltför omfattande behandling, viket bara har ökat risken för negativa bieffekter.
Inger Nordin Olssons råd är därför att väga risk mot nytta i samråd med patienten, för att komma fram till ett beslut som känns bekvämt för bägge parter.
Fler och fler mediciner för patienten
Uppföljning och utvärdering är det stora problemet i vårdkedjan. Det är lätt hänt att olika specialister skriver ut mediciner utifrån sitt kompetensområde. Vad som händer då är att ytterligare ett läkemedel läggs till den sammantagna behandlingen. Oftast ligger gamla läkemedel kvar och omprövas inte över tid, vilket gör att patienten äter allt fler mediciner. I förlängningen kan det leda till en så kallad förskrivningskaskad, det vill säga att nya läkemedel kan tillkomma för att behandla symtom som har orsakats av biverkningar från andra mediciner.
I praktiken innebär det att ingen egentligen har någon kontroll över den totala läkemedelsbehandlingen. Något som blir uppenbart när patienter med flera sjukdomar bollas mellan äldreomsorg, primärvård och sjukhus.
Finns behov av tydligare riktlinjer
För att motverka att detta sker behöver vårdkedjan tydligare riktlinjer och engagemang, säger Inger Nordin Olsson. Det är inte alltid det handlar om att skriva ut en ny medicin, ibland kan det vara att en medicin ska tas bort eller avstås helt. Det handlar om patientsäkerhet, att hälso- och sjukhuspersonal ska ta sitt ansvar.
Avslutningsvis förtydligar Inger Nordin Olsson att all behandling ständigt måste omprövas och utvärderas. Annars kan den inte anpassas efter individen och dennes förändringar i hälsa och funktion, som ju är en naturlig del av att bli äldre. Målet ska vara att få patienten att leva längre – samtidigt som han eller hon också mår bättre.
