Jag har sedan många år ont i mina leder och i min rygg. Började klaga över ryggont redan som 5åring och fick i 9-årsåldern problem med halsfluss ungefär 4-5 ggr per år. Halsflussen slutade sedan komma, men jag hade fortsatta problem med halsen, den svullnade nästan ihop helt, mina leder svullnade och värkte och jag fick hög feber. Varje gång fick jag kåvepenin, fast jag sa till läkarna att det inte hjälpte. De tog odlingar och kom fram till att det var “naturliga bakterier” som skulle vara i halsen som fanns där och jag fick voltaren stolspiller som jag tog innan måltid för att kunna äta något.
Min ledvärk och ryggvärk förklarades med att det var bakterier från halsen som “spökade”.
Förra året opererade jag bort halsmandlarna och sedan dess har lederna och ryggen blivit värre. Jag har även fått ont i nacke och axlar och ofta förekommande migrän. Värken på samtliga ställen kommer när jag har jobbat eller på annat sätt ansträngt min kropp.
Jag tränar simning och styrketräning ca 4 ggr i veckan om jag inte har jobbat samma vecka eller veckan innan, då kan jag inte träna alls, och de första två dagarna efter mer än 2 timmars arbete är jag nästan helt sängliggande då jag både har väldigt ont i både alla lederna, rygg, nacke och migrän.
Min kropp begränsar min tillvara fruktansvärt mycket då jag varken kan jobba normalt och skaffa mig en normal ekonomi, umgås med vänner där jag inte har en säng som jag kan ligga i och slappna av i när jag behöver det, jag kan inte träna och jag kan inte plugga eftersom jag itne ens klarar att sitta mig igenom en film på bio utan att få tårar i ögonen. De veckor jag har jobbat är inte sex med min fästman att tänka på.
Jag har alltid tränat mycket, men har de sista åren gått upp en del i vikt eftersom jag inte kunnat träna som jag velat och eftersom det blivit att jag har fått ligga en hel del stilla, vilket jag självklart förstår kan ha en förvärrande effekt på min smärta.
Jag har inget reumatiskt och jag har enligt röntgensvar en något uträtad lordos i halsryggen och några rudimentära revben på L1, men läkarna jag har varit hos säger att de inte har kunnat hitta något som kan orsaka smärta.
Börjar bli lite smått desperat nu. Mår otroligt dåligt av att ha det såhär, känns inte som om läkarna tror på mig eftersom jag är så pass ung och jag känner själv att jag börjar ta avstånd och ljuga för min familj och min sambo för att jag vet hur krävande jag är som ibland inte ens kan ta mig till toaletten själv, när de frågar hur jag mår så säger jag att det är bättre även fast det är sämre för att inte oroa dem och dessutom mår jag ju inte bättre av att de mår dåligt. Undrar ofta om jag någonsin kommer få ett normalt liv och om det verkligen är värt att leva med smärtan hela tiden för att ta reda på det.
Min fråga till Er är om Ni har några misstankar på vad det skulle kunna vara, något förslag på vad jag kan göra emot smärtan för att kunna leva ett normalt liv eller om Ni har någon annan information som Ni tror kan vara värdefull för mig?
