”Vårdens och läkares ansvar” – Signaturen “Orolig kvinna” (31) har i drygt 2 år ätit 45 mg Remeron och 300 mg Efexor Depot varje dag:

Skrivet av Christer Hjortsberg…
Du tar som sagt upp ett väldigt viktigt problem i vården. När man hjälper sina patienter med behandling och medicinering finns det ju i detta även ett ÅTAGANDE att kunna vara tillgänglig och kunna stötta och hjälpa till i osäkra situationer.

Detta är ett problem som vården allt mer upplever, då kraven i den egna organisationen på ledighet och semester har ökat för att bli jämställda med övriga gruppers i samhället. Den enskilde läkaren måste ju som andra ha rätt till ledighet och vila. Min egen far var som provinsialläkare tillgänglig dygnet runt i över tio år i sträck. Jag kunde tyvärr bara konstatera att den uppoffringen kostade honom mycket och att hans liv slutade alldeles för tidigt. Men sjukvården har ansvar för att det finns en alternativ person som kan ta över ansvaret när den egna läkaren är borta. Om detta inte kan ske faller ju hela behandlingen; stödet och den vård patienten får blir urholkad och kanske till och med motsatt sin avsikt.

Sjukvården har ett dubbelt ansvar. Dels måste den erbjuda kunnig vård och behandling, dels måste den erbjuda tillgänglighet och uppföljning. På den sista punkten brister det ofta i Sverige. Det som kan förändra detta är att fler enheter får ta ansvar för att driva vård och att det monopol som Landstinget idag har kan utmanas – inte till nytta för att tjäna pengar – utan till nytta för den enskilde patienten.

Du borde tala med dina politiska företrädare och ge din syn på vården och vad du saknar. Detta är faktiskt ett politiskt och administrativt problem, som jag inte anser att man skall lasta läkaren för utan istället kräva att de som ansvarar för styrningen av vården skall lösa. Det finns numera – också på Internet – flera instanser som hjälper patienter i din situation och som du bör utnyttja om du känner dig osäker eller om vården sviker dig.