De första årtiondena behandlades jag som psykfall, då man inte med kända metoder kunde konstatera något fel på mina nio meter tarmkanal. Alla sorters undersökningsmetoder, gastroskopi, koloskopi m.m. har inte visat något fel i tarmarna. (Naturligtvis, det finns ingenting att se!) 1969 fick jag (äntligen) diagnosen IBS. Det var ju i och för sig intressant att veta, men fortfarande har jag inte hittat någon medicin som hjälper mig bort från smärtan.
Naturligtvis vet jag att vad man äter har stor betydelse. Man talar om ökat fiberintag, men det klarar inte jag. Däremot är det viktigt att inte äta stora mängder av bönor, kål och sådant som bildar mycket gaser, då gaser är en av de tråkigare biverkningarna som till stor del förhindrar normalt socialt liv. Eftersom jag har s.k. IBS-C, är mitt problem konstipation, hård avföring. Laxermedel underlättar något, men smärtorna kvarstår.
Jag har genom Internet och på andra sätt följt utvecklingen av nya läkemedel. Det fanns en tid ett preparat, Alosetron, som provats mot IBS, men troligen för tidigt, för det drogs tillbaka. Nästa medel tycks vara Zelmac, som med bra resultat använts i en hel del försök, både inom och utom landet,
Vet också att t.ex. Henry Nyhlin, Ersta sjukhus i Stockholm, och Magnus Simrén, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, arbetar med detta och att det gjorts flera kliniska undersökningar både inom och utom landet, med gott resultat. Vissa amerikanska prov talar om succé. Det senaste resultatet jag har hört talas om är från Täby Närsjukhus, där dr Kristina Zachrisson gjort prov med Zelmac, med bra resultat.
Har naturligtvis talat med min “husläkare” på VC, men ingen tycks veta hur jag kan komma under behandling med Zelmac, betänk att det tog 40 år att få diagnosen IBS!
Vad har ni för råd att ge?