Min 12-årige son drabbades av detta den 17 april och den 16 maj påbörjades en 20 dagars Doxyferm-kur. Kort sammanfattning:
18 april: Sökte läkare; visste inte varför denna knäledsinflammation uppkommit och man avvaktade, försökte med T.Pronaxen (som fick avbrytas efter några dagar pga magbesvär).
2 maj: Återigen läkarkontakt. Nu togs en mängd prover + att knäpunktion gjordes (ca 10 ml tappades ur) + en 10 dagars Heracillin-kur 750 mg x 3 påbörjades.
13 maj: Besked från dr: positivt på borreliaantikroppar. Nu påbörjas Doxyferm-kuren.
4 juni: Avslutade Doxyfermkuren; hög (38-39) feber i några dagar omkring detta datum. Har fr.o.m 4 juni tagit S.Diklofenak dagligen fram till 18 juni.
21 juni: Ny läkarkontakt. Vila + T.Brufen 400 mg x 2
Vi är inne på den elfte veckan nu och knäleden är fortfarande märkbart svullen. Han har inte värk i den, men kan ju inte böja knät helt eller sträcka ut. Är därmed begränsad i sin rörlighet. Vi påminner ständigt om att han inte ska småspringa eller gå så mycket. Försöka vila! MEN hur får man en livsglad 12-åring att vara stilla. Omöjligt!
Han själv och vi föräldrar undrar hur lång tid en sådan här borreliaartrit brukar ta. Hoppet finns där hela tiden om att nästa vecka är det nog bättre. Men nu börjar vi undra – hur är det egentligen? Kanske ingen vågar säga något för att prognosen är så dyster.
Detta är en fotbolls- och ishockeykille, som börjar tappa gnistan. Han undrar naturligtvis om han överhuvudtaget nånsin mer ska kunna spela boll. Det händer ju ingenting med knäleden, möjlgen något mindre svullen, men det är marginellt.