Ett led i utvecklingen är så kallad insulinresistens vilket innebär att kroppens insulin misslyckas med ett av sina absolut viktigaste uppdrag, att få kroppens celler att ta upp socker från blodbanan. Resultatet blir en alldeles för hög nivå av socker i blodet som i förlängningen ökar risken för diabetes och skador på kroppens blodkärl.
Frida Renström studerar de mekanismer som bidrar till insulinresistens i kroppens fettceller, närmare bestämt hur en hög blodsockernivå påverkar cellens inre miljö. Studierna visar att insulinets förmåga att stimulera sockerupptaget i fettceller kraftigt försämras vid långvarigt höga insulinnivåer. När kroppens celler utsätts för både höga socker- och insulinnivåer minskar mängden av ett visst protein, IRS-1 (insulinreceptorsubstrat-1). Det är ett nyckelprotein i den komplexa signaleringskedja som aktiveras i cellen när insulin binder till sina målceller.
Avhandlingen visar att minskningen av cellernas IRSinnehåll sker först efter det att insulinresistensen har uppstått. Det tyder på att förändringen är en följd av och inte en orsak till insulinresistensen även om den kan bidra till att ytterligare försämra cellernas förmåga att ta upp socker. När kroppens celler blir sämre på att ta upp socker störs den viktiga energiomsättningen i kroppen, det leder till ökad frisättning av fettsyror från fettvävnaden och försämrar insulinets förmåga att stimulera sockerupptaget.
I dag vet man att fettvävnaden inte bara fungerar som ett energi lager utan också producerar hormoner och inflammationsämnen som medverkar i regleringen av energibalansen. Vid övervikt rubbas den och mycket tyder på att det kan bidra till utvecklingen av insulinresistens. Vid fetma uppstår en kronisk inflammation i fettvävnaden vilket ökar produktionen av inflammationssubstanser. Ökade mängder av två sådana har visat sig försämra fett cellernas sockerupptagsförmåga och även minska mängden IRS-1. En mängd olika faktorer under utvecklingen av typ 2-diabetes kan således bidra till insulinresistensen.
Tidigare forskning visar att 30 minuters rask promenad dagligen faktiskt lyckas vända insulinresistens innan det utvecklats till diabetes. Motion har inte bara gynnsamma effekter på sockeromsättningen i kroppen utan även på blodtryck, balansen mellan goda och onda blodfetter och blodkärlens ”hälsa”. Tillsammans gör dessa positiva faktorer motion till en av de bästa medicinerna för att undvika hjärt-kärlsjukdom.
Artikel publicerad i Tidskriften Doktorn nr 3 2007
